Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - 4. Kyrka och stat åren 1512—1515 - 5. Jakob Ulvssons ämbetsavsägelse och sista ämbetstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
GÖSTA KELLERMAN
efterträdare, torde framför allt vara att tillskriva vänskapen med
Erik Trolle. Ett pius bör det ha varit, att dennes ekonomiska
förhållanden tillät en synnerligen förmånlig uppgörelse rörande den
avgående ärkebiskopens framtida underhåll. Så förband sig Erik
Trolle vid ett besök på Arnö den 12 oktober, att vad ärkebiskop
Jakob för livstiden ville behålla av ärkebiskopsstolens inkomster,
det skulle sonen Gustaf obrottsligt respektera.1 Genom
utnämningsbullan2 tillförsäkrades sedermera Jakob Ulvsson rätten att behålla
icke mindre än hälften av ärkebiskopsstolens inkomster.
I sin framställning år 1516 uppger Sten Sture, att Erik Trolle för
sonens räkning på hösten 1514 först begärt hans
rekommendationsskrivelse till ärkedjäknedömet i Uppsala, som var ledigt efter doktor
Ragvald Ingemundsson, vilken tagit munkkåpan. Någon tid därefter
hade emellertid Erik Trolle kommit igen med en skrivelse från
ärkebiskop Jakob, vilken innehöll, att ärkebiskopen och kapitlet kommit
överens att välja Gustaf Trolle till ärkebiskop. Möjligen ha sålunda
under förhandlingarna om ärkedjäknedömet tanken på
ärkebiskops-dömet framkommit utan att det ursprungligen varit fråga om detta.
Sten Sture uppger sig ha svarat, att han i sin
rekommendationsskrivelse avsett ärkedjäknedömet och icke ärkebiskopsdömet, men
att han efter Jakob Ulvssons död skulle välvilligt upptaga Gustaf
Trolles kandidatur. Abdikationen ville han alltså fortfarande ej
acceptera.
Tjugondedag jul 1515 skall emellertid Erik Trolle ha kommit
till honom i Enköping med en skrivelse från ärkebiskop Jakob jämte
ett utkast till rekommendationsskrivelse till påven för Gustaf Trolle,
som Sten Sture — märkligt nog —• genast lät skriva ut och tillställa
Erik Trolle. Samtidigt lämnas den intressanta uppgiften, att herr
Sten i Rom lyckats utverka, att ingen skulle få tillträda
ärkebiskopsdömet utan att ha fått hans skrivelse. Man frågar sig då: vad kunde i
så fall föranleda Sten Sture att gå med på utfärdandet av en dylik
rekommendationsskrivelse för Erik Trolles son? Var det avsett som
en gottgörelse för att han undanträngt fadern från
riksföreståndareposten?3 Borde han icke snarare, om han verkligen varit en hän-
1 Egenhändigt pg. brev i RA (tr. HH VIII: 1, s. 64).
2 HH VIII: i, s. 68 ff.
3 Jfr HSH XXIV, s. 62 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
