Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - 4. Kyrka och stat åren 1512—1515 - 5. Jakob Ulvssons ämbetsavsägelse och sista ämbetstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
GÖSTA KELLERMAN
ärkedjäknen Verner Nilsson i Linköping samt Erik Trolle och tre
andra världsliga rådsherrar.1 De skulle ha fullmakt att besluta med.
samma giltighet, som om delegationen i enlighet med recessen hade
bestått av tolv medlemmar. Personvalet kan synas tyda på en önskan
att uppnå ett positivt resultat, man det betydde föga, vilka som
representerade landet, då deras händer ändå voro bundna, något som
just skulle framträda med full tydlighet vid sommarens förhandlingar.
Biskop Otte hade den föga tacksamma uppgiften att tillsammans
med rådsherrarna Kristiern Bengtsson och Bengt Åbj örnsson vid
Köpenhamnsmötet föra förhandlingar om ytterligare uppskov med
det slutliga avgörandet. De svenska sändebuden sade ifrån, att de
voro bundna av folkviljan och att de ej kunde bestämma något utan
samtycke av folkets representanter. Biskop Otte förklarade rent ut
för de hanseatiska sändebuden, som fungerade som medlare, att han
personligen icke skulle velat vara så avvisande, men att rikets
styrelse vore i händerna på omogna politiker och att gemene man ej
ville tåla några gensagor.2 — Att man ändå under dessa
omständigheter lyckades utverka ett nytt uppskov på i V2 år måste ha berott
på att konung Kristiern ännu ej ansåg sig färdig att slå till.
I detta tillspetsade läge var det som Jakob Ulvsson överlämnade
sitt ämbete till en oprövad ungdom. Den 25 maj hade Gustaf Trolle
erhållit den påvliga utnämningsbullan3 men det kom att dröja till början
av september, innan han återkom till riket. Under tiden hade Jakob
Ulvsson i juli hållit sitt sista prästmöte4 och väl därvid sagt farväl
till stiftets präster efter den osedvanligt långa ämbetstiden av
fyrtiofem år. Vemodigt bör det ha känts för honom, att kyrkans läge
fortfarande var lika kritiskt och att han själv vid sin avgång var stämplad
som en fosterlandsförrädare. Att det till stor del berodde på
kyrkosystemet torde icke ha gått upp för honom. Påvekyrkan var för
Jakob Ulvsson alltigenom en sakrosankt institution. Så som han
fattat sin plikt, hade han med troget nit och samvetsgrann
följdriktighet skött sitt ämbete. leke utifrån det förändrade läge, som
inträdde med reformationen och Gustav Vasas befrielsekrig, utan
utifrån hans egen tids förutsättningar bör hans livsgärning bedömas.
1 Erik Trolle, Verner Nilsson och en av de övriga delegaterna ha emel-
lertid aldrig begivit sig till Köpenhamn. 2 HH 28: 2, s. II f., 9, 14.
3 HH 8: i, s. 68 ff. 4 Pg. brev i RA, Uppsala 1515 3/7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
