Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - Tillägg. Jakob Ulvsson efter avsägelsen 1515—1521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON EFTER ÄMBETSAVSÄGELSEN
37
Sten Sture ställde sig emellertid fortfarande avvisande. I sitt
svar1 förklarade han sig icke ha tillfälle till några underhandlingar
före det till januari 1517 planerade riksmötet i Arboga. Hela skulden
för missämjan sköts på ärkebiskop Gustaf. Om denne icke hade
börjat befästa -Stäket, skulle herr Sten gärna ha hållit honom i
ära och vördnad som sin rätte ärkebiskop. Nu fordrade han
tydligen full underkastelse av Gustaf Trolle.
Ett sammanträffande mellan Sten Sture och Jakob Ulvsson kom
visserligen till stånd söndagen den 21 december i (Över-P)Grans
prästgård icke långt från Arnön. Men det gällde därvid icke frågan
om försoning med Gustaf Trolle. Herr Sten framställde i stället
ett önskemål om att Jakob Ulvsson skulle bege sig till Uppsala
för att återtaga stiftsstyrelsen. I ett brev några dagar senare (den
27 december)3 uppger Sten Sture, att han härvid i närvaro av
värdiga herrar och goda män, andliga och världsliga, rått och bett
Jakob Ulvsson att fara till Uppsala domkyrka, som Gustaf Trolle
övergivit och satt i stor våda »med hennes personer och tiilbörliige
friiheter». Självfallet måste Jakob Ulvsson avböja. Ett sådant steg
skulle ha inneburit en kränkning av ärkebiskop Gustafs myndighet
och kyrkans ordning.
Över julhelgen var Jakob Ulvsson kvar på Arnö och i det brev,
han härifrån annandag jul riktade till herr Sten3, berörde han icke
det minsta det gjorda förslaget. I stället har det synts honom
angeläget att ånyo erinra Sten Sture om att det varit för dennes fars
skull som han år 1497 utsatte sin kyrka och sig själv för skada och
förlust. Största delen av »blomman och ridderskapet i Sverige», över
sextio personer, hade då haft sin tillflykt på Stäket, framhåller han.
Till yttermera visso översände han en avskrift av det
förpliktelsebrev, som Svante Nilsson m. fi. då hade givit honom.
Denna erinran tyder på att Sten Stures misstämning mot Jakob
Ulvsson ytterligare stegrats efter dennes avböjande att återtaga
ärkebiskopsämbetet. Det framgår f. ö. tillfyllest av Sten Stures
thet hop at när i haffue forsögt eder pa bode Slider som nw sketh är at thet
skal komma tiil then sämie som tiilforenn fortenkt war alzmectug gud giiffue
eder och honom och oss alle thet radh riigit ware nyttogt.»
1 HSH XXIV, s. 63 ff.
2 HSH XXIV, s. 88 ff.
3 HSH XXIV, s. 90 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
