Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - Tillägg. Jakob Ulvsson efter avsägelsen 1515—1521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
GÖSTA KELLERMAN
förutnämnda brev den 27 december. Häri gör han Jakob Ulvsson
direkt ansvarig för ärkebiskop Gustafs ohörsamhet: »then
oräde-lige begijnnelse han aff edher nådes stämplan och bröst Rad emot
Riichit och then menige oskylle man nw fore tagit haffuer». Jakob
Ulvsson förbjöds att komma till riksmötet i Arboga, dit det ryktats
att han ämnade sig, och där utöva sitt fördärvliga inflytande: »Ther
fore är eij twekandes at edher Nåde iw fulleliige acther forstijre ther
Riichesins gangn och then menige mantz langligit bestand som
edher nåde altiid pa herredage tiilforenn giort haffwer Besynnerliige
som nw skeet är med fforscreffne her erchebisp göstaff och andre
flere som nw aff edhers nådes stämplan skadan i hendher haffue.»
Det är förvånande, att den ålderstigne Jakob Ulvsson kunde anses
så farlig. Onekligen talar det för att Sten Stures sak var svag, då
han var så ängslig för att låta Jakob Ulvsson komma till orda. —
Ville Jakob Ulvsson emellertid återtaga stiftsstyrelsen, skulle Sten
Sture betrakta honom som »en verdug fadher och erchebisp» samt
sörja för kyrkans, hans och klerkeriets bästa som en kristlig herre
tillbör. I annat fall nödgades herr Sten hålla honom och hans folk
för en uppenbar fiende, om han lämnade Arnö.
Sten Stures framställning vid riksmötet i Arboga i januari 15171
visar klart, att han nu släppt alla hänsyn även gentemot Jakob
Ulvsson, sedan denne ej velat gå honom till handa. Jakob Ulvsson
beskylldes nu för att mot fäderneslandet och den naturliga lagen ha
understött Gustaf Trolle med vapen, hästar och män. Det faktum,
som ligger bakom denna beskyllning, torde dock endast vara det
förhållandet, att ärkebiskop Gustaf vid ämbetsskiftet övertagit
svenner och utrustning från sin företrädare, något som i och för sig
synes vara ganska naturligt.
I sin kungörelse till Stegeborgs län den 29 mars anklagade Sten
Sture Jakob Ulvsson vidare för att med sina medhjälpare ha
fördrivit Sten Sture d. ä. och »mot menige Sweriges almoges ja ok
samtykke» ha intagit konung Hans.2 Om sin egen far nämner Sten
Sture däremot intet.
1 I sin bevarade, latinska form synes framställningen ha varit avsedd att
överlämnas till någon kyrklig myndighetsperson, troligen Arcimboldi. Codex
E 132 i UUB, fol. 181 ff. Tr. HH 28: 2, s. 63 ff. (rättelser härtill i HT 1933,
s. 82 ff; jfr Scandia 1933, s. 125 ff.) Carlsson, Hemming Gadh, s. 277, not 1.
2 BSH V, s. 580.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
