Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - Tillägg. Jakob Ulvsson efter avsägelsen 1515—1521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
GÖSTA KELLERMAN
till svars inför riksföreståndaren, i närvaro av legaten väl
underförstått. Protestskrivelsen borde delges kurian och vederbörande högre
myndigheter.
Arcimboldis besök på Arnö kort därefter och det därvid den 5
"februari givna bemyndigandet för Jakob Ulvsson att förvalta det
lediga ärkebiskopsämbetet1 har av Gottfrid Carlsson tolkats
som ett bevis på att Arcimboldi icke varit den handgångne man åt
Sten Sture, som man tidigare föreställt sig2. Detta förordnande
liksom det samtidigt givna bemyndigandet för Uppsala domkapitel
att uppdraga åt någon grannbiskop att utöva »jura pontificalia»,
försåvitt Jakob Ulvsson av ålderdom eller annat giltigt skäl
hindrades att uppehålla ämbetet, skulle enligt samme forskares mening
ha varit för Sten Stures misshagliga åtgärder och en upprättelse för
Jakob Ulvsson. Emellertid torde det ha legat i Sten Stures intresse,
att biskopsämbetet blev upprätthållet. Det långvariga provisoriet
i Linköpings stift hade ju visat sig ge anledning till ett vida utbrett
missnöje och utgjorde ett varnande exempel för Sten Sture. Då
såväl Matts Gregersson som Arcimboldi insett risken av att mottaga
Sten Stures erbjudanden och dragit sig för att övertaga
ärkebiskopsämbetet, återstod knappast någon annan möjlighet än de nu
vidtagna åtgärderna. Den enda för Sten Sture ogynnsamma
omständigheten var möjligen, att Jakob Ulvssons isolering så bröts, men
detta torde ha motvägts av fördelen att så få till stånd ett
nödtorftigt upprätthållande av de kyrkliga förrättningarna inom den
stora del av riket, som Uppsala ärkestift utgjorde. Utövandet av
»jura pontificalia» kan icke gärna ha förlänat någon för
riksföreståndaren farlig makt. För övrigt hade Sten Sture redan tidigare
velat tvinga Jakob Ulvsson att åtaga sig förvaltningen av
biskopsämbetet, något som tydligt visar hans intresse att få saken ordnad.
Intet visar, att Jakob Ulvsson verkligen ställt sig till förfogande.
Utfärdandet av fullmakten skulle visserligen kunna anses tyda
härpå men är intet avgörande vittnesbörd. Dokumenten från år
1519 äro dock över huvud påfallande fåtaliga.
Då den danska invasionen på senvintern 1520 nådde Uppsverige,
uppehöll sig Jakob Ulvsson fortfarande på Arnöhus. Vid ett utfall
1 [Troil], Skrifter Och Handlingar, Til Uplysning i Swenska Kyrko och
Reformations Historien I, s. 363 f.
2 Hemming Gadh, s. 304 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
