Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - Tillägg. Jakob Ulvsson efter avsägelsen 1515—1521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON EFTER ÄMBETSAVSÄGELSEN
43
av den svenska försvarsstyrkan i Stockholm på våren blev hans
tillflyktsort plundrad och bränd (bl. a. togs 6,000 lödiga mark
silver) och Jakob Ulvsson själv togs tillfånga.1
Enligt Kristiern II:s inlaga till påvestolen skall Jakob Ulvsson
ha deltagit i Gustaf Trolles framställning till konungen om ett
inskridande mot våldsmännen, som förgripit sig mot kyrkan: »Interim
Jacobus senior et alter Gotstauus junior archiepiscopi nuntium
idoneum plena auctoritate instructum ad nos miserunt, mirum in
modum rogantes ac sub nostro [s. t.] sancteque ecclesie prestito
juramento obsecrantes, ut in suos oppressores, ditentores atque
sacrilegos et ecclesiasticarum personarum et possessionum invasores
omnium nephandissimos jamque anathematis gladio percussos,
perinde atque meruerunt animadverteremus.» Att döma härav,
skulle Jakob Ulvsson alltså av överfallet ha föranletts att
deltaga i denna så ödesdigra vädjan till konung Kristiern och
därigenom indirekt kommit att gå denne tillhanda med förevändningen
för Stockholms blodbad.
Själva vädjan är dock en sak, dess utnyttjande en annan.
Anlitandet av »den världsliga armens» stöd var likväl något som
tillhörde det medeltida kyrkosystemet och torde för övrigt i alla tider
vara omöjligt att helt undvika. För Jakob Ulvssons
betraktelsesätt var helt visst konung Kristiern hans rätte konung och icke en
främmande monark. Ej heller kan han lastas för att icke ha förutsett
Kristierns kommande handlingssätt. Huruvida Gustaf Trolle avsett
dödsstraff för sina fiender är en fråga, som icke kan upptagas här.
Det kan endast konstateras, att det i varje fall för biskoparnas
vidkommande bör ha varit något för honom otänkbart. Beträffande
Jakob Ulvsson torde man med ali sannolikhet kunna utgå ifrån att
en skadeståndssumma var den bestraffningsform, han tänkte sig,
liksom efter 1497 års övergrepp.2 Såsom ombud för Jakob Ulvsson
1 HT 1918, s. 122 ff. (kättarförklaringen). Hadorph, Twå gambla Swenska
Rijm-Krönikor, bil., s. 454 (Kristiern II:s öppna brev 1520 9/ii). APD VI,
s- 335 (Kristiern II:s inlaga till påvestolen). Olai Petri Svenska krönika,
ed. Klemming, s. 323. Jfr BSH V, s. 636 (Brasks brev till Gustaf Trolle 1520
26/5). I inlagan till påvestolen säges, att Jakob Ulvsson, »sanctissime vite homo»,
blivit tillfångatagen och berövad ali sin egendom samt utsatt för flera
oförrätter.
2 I ärkebiskop Gustafs klagomål värderas övervåldet mot Jakob Ulvsson
till 100,000 lödiga marlc silver, »altid til en redelig moderatz».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
