Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - I. Åren 1702—1711 - 1. Uppsala domkyrkas återställelse 1702—1711. Konsthistorisk sammanfattning. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
AUGUST HAHR OCH N. J. SÖDERBERG
anlitad byggmästare, som under hans ledning utförde arbeten på
Stockholms slott eller byggde herresäten ute i landet, t. ex.
Sturefors i Östergötland, vid vilket både Bucheggers och Tessins namn
ha bundits. Ytterst blir därför den senare ansvarig för den nya
smakriktning, den klassiska stil i vidare mening som därmed
inaugurerades i det gamla gotiska templets arkitektur och fram mot
århundradets mitt fick sin avslutning och bekröning i de
Hårle-manska tornhuvarna. I interiören hade den väl sedan länge gjort
sig hemmastadd genom gravkorens praktfulla monument. Men att
den nu skulle slå sin klo i själva byggnadsverket var något nytt och
epokgörande. Tessin har visserligen ej gått till eftervärlden som dess
ombyggare, men däremot en av hans underordnade. Fråga är dock,
om ej det nya strävsystemet går tillbaka till ett uppslag av honom
själv. Att döma av de föraktfulla ord han uttalar om gotiken som
arkitekturstil, har han måhända ej haft så stor önskan att få
Uppsala domkyrka inräknad bland de verk, vid vilka han lagt sin hand,
då det senare i varje fall kunde ske på en omväg. Även i
kyrk-inventarierna återfinnes den Tessinska uppfattningen och stilen,
nämligen i Burchard Prechts berömda predikstol. Han har ju för
övrigt lämnat ritningar till altarverk och epitafier för kyrkor i
landet, även om äran i regel tillfallit bildhuggaren, om han varit känd.
Vid sidan av kyrkbyggmästaren stod en förste murmästare. Som
sådan antogs den i handlingarna omtalade slottsmurmästaren
Jonas Nilsson. Han hade, som redan nämnts, varit först på platsen
för att granska skadorna och efterföljdes i september av
Bucheg-ger, vilkens uppdrag givetvis var av större räckvidd.
Arbetsstyrkan utgjordes av murare, timmermän, en stenhuggare, kyrkodrängar,
hantlangare och kvinnfolk (se de meddelade dagsverkslistorna) och
växlade betydligt under årens lopp. Till arbets- och
löneförhållanden må hänvisas till vad som därom sagts (sid. 209—214).
Fästa vi oss i den skildring av »reparationens förlopp och
resultat» som därpå följer, vid huvuddragen, finna vi, att man först av
allt grep sig an med murverket och igenmurade de hål i valven som
uppstått. Framför allt botades de väldiga skador som orsakades
av den norra tornspirans fall över valvet ovan orgelläktaren och
takryttarens nedstörtande över tvärskeppet. Därpå följde ett så
grundligt radikalt ingrepp som borttagandet av strävbågarna runt
om hela överskeppet eller högkyrkan. Det gotiska strävsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
