Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - I. Åren 1702—1711 - 1. Uppsala domkyrkas återställelse 1702—1711. Konsthistorisk sammanfattning. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
AUGUST HAHR OCH N. J. SÖDERBERG
vägen, alltså av domkyrkans oersättliga konstminnen från 15- och
1600-talen, vid brandolyckan blev jämförelsevis oskadat och räddats
över till senare tidsåldrar.
En och annan gång skymta i domkyrkorådets protokoll dessa
monument och gravkor. Så t. ex. omtalas 1706 reparation av den
»Doniska graven», som skulle bekostas av arvingarna. Det var
fältmarskalken greve Dohnas gravkor det gällde. På ett par, tre
ställen höra vi talas om det Jagelloniska koret och drottning
Katarinas gravmonument. År 1703 hade t. ex. utbrutits från »Polska
drottningens epitafium» silver och salubjudits till guldsmeden
Löf-man. Det tillrättaskaffades likväl och visade sig bestå av »24 små
bitar, vägde tillsammans 4 x/2 lod». I ett protokoll från 1710 nämnes
silverkronan, som stått över »graven». Den prövades till sin halt
av guldsmeden Bengt Collin och befanns »vara tolvlödig». Vid denna
tid var den nedtagen och förvarad. Numer svävar den sedan länge
fastsatt vid en järnstång ovan det praktfulla renässansmonumentet.
Samma år höra vi omtalas en »liten altartavla som är i drottning
Katarina Jagellonicas grav». Den hade blivit »gömd» i Bondkyrkan
»den tiden domkyrkan stod uti reparation». Klockaren Gladberg
kunde upplysa om, att den var förvarad i en låda i domkyrkan,
»som ock nu upprustas och sattes dit igen att förvaras». Antagligen
gäller detta en av Peringskiöld omnämnd bild, »ett målat epitafium
med drottningen knäböjande framför ett altare», —-eller kanske
återgav det något helgon -— en tavla, som en gång funnits i gravkoret,
men numer alldeles försvunnit.
Sammanfatta vi våra intryck av periodens restaurering av
domkyrkan, måste sägas, att denna bedrevs så raskt och rationellt som
möjligt. Åtskilligt, t. ex. tornspiror eher tornhuvar måste lämnas
åt framtiden. Man befann sig i brinnande krig och med Sveriges
konung långt utanför rikets gränser. Nederlaget vid Poltava hade
kastat sin skugga över land och folk. Men de som hade ansvaret
för deras främsta helgedom, brusto ej i den angelägna omsorgen om
dess snara återställande. De jämförelsevis goda åren under
århundradets början kunde emellertid ägnas åt själva byggnadsverket.
Att det restaurerades efter smakfordringar och efter linjer som den
tiden krävde, kunna vi likväl knappast lägga den till last. Moderna
restaureringsprinciper kände man inte till. Den högsta
auktoriteten, Nikodemus Tessin d. y., har själv deklarerat sin ställning gent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
