Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - I. Åren 1702—1711 - 1. Uppsala domkyrkas återställelse 1702—1711. Konsthistorisk sammanfattning. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR UPPSALA DOMKYRKAS HISTORIA
IO3
nit och smak och som vi nu kunna beundra i Gustav Vasa-kyrkan
i Stockholm.
Även en ny orgel byggdes av orgelbyggaren Isak Risberg i
Uppsala, men den var blott avsedd att göra tjänst, tills dess ett nytt
och förnämligare verk hunnit anskaffas. För orgelns räkning måste
naturligtvis en läktare uppföras i stället för den under branden
förstörda, d. v. s. över den mellersta delen av västra vestibulen,
upptagande utrymmet mellan västra gavelväggen och det första stora
pelarparet. Arbetet utfördes av snickarmästaren Johan Weber
1707—1710. När senare denna interimsorgel utbyttes mot Joh.
N. Cahmans präktiga orgelverk, framdrogs 1727 nämnda läktare
»till pelarne vid änden av de stora bänkraderna». Utom denna
lät man även bygga en studentläktare, nämligen på södra sidan i
de två kapellen närmast väster om tvärskeppet. Dit kom man från
läktaren över tvärskeppsarmen genom en i muren upptagen dörr.
Det säger sig självt, att innan kyrkmobilier kunde inflyttas och
in-byggningar göras, murarne och valven måste varit fullt färdiga och
vitputsade. Reparationen av fönstren till poster, karmar och
bågar avslutades 1706, samma år som murytornas vitlimning
fullbordades. Den nedre fönsterraden, frånsett fyra fönster i väster, hade
bättre bevarats än den övre, där 22 stycken gått till spillo.
Järnportarne i de tre portalerna lagades, och golvet iståndsattes. Där
golvfasta bänkar i mittskeppet å ömse sidor om mittgången skulle
inbyggas, lades golv av trä. I övrigt upptogs det till stor del av
gravstenar, som sägas av branden blivit delvis skadade, varför
gravägarne 1710 uppmanas att, där så var fallet, »betecke sina
grifter». Gravstenarna borttogos lyckligtvis ej och flyttades ej heller
i större utsträckning vid 1800-talets stora restaurering. Även
anskaffades ljusarmar och ljuskronor, och gamla sådana reparerades av
Gerhard Meyer i Stockholm. En av kyrkorådets omsorger gällde
slutligen förvärvet av ett tornur, som skulle »betingas och köpas
av herr Pålhammar samt klockan därtill gjutas av herr Meyer».
Det s. k. Pålhammarsverket blev emellertid ej färdigt under den
nämnda perioden. Kyrkans astronomiska, från medeltidens slut
stammande urverk, som stod bakom högaltaret, hade naturligtvis
i likhet med många dylika inventarier förstörts av elden. Andra
åter hade sluppit lindrigare undan. Inräkna vi häri Vasamonument
och flera stormansgravar, förvånas vi över, att så mycket i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
