Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - III. Åren 1737—1750 - 9. Hårlemans tornhuvar på Uppsala domkyrka. Deras tillkomst, stilursprung och betydelse som förebilder. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO AUGUST HAHR OCH N. J. SÖDERBERG
domkapitlet den 3 mars fann nödigt besluta, att man skulle anmoda
kommerserådet Polhem, som 1712 dragit försorg om tillkomsten av
urverket m. m., att sända förslag om, huru visarne på det norra
tornets urtavlor skulle kunna kringföras. Svaret kom rätt snart.
Polhem visste ej någon skickligare urmakare än Matthias Grusell vid
Stjernsund, som här förut omtalats. Han hänvisade till arrendatorn
av Stjernsund Anders Polhammar, som kunde ge närmare
upplysningar. Efter skriftväxling med denne fick man veta, att urmakaren
vore villig att komma, samt godkände hans villkor. Emellertid dröjde
det länge, innan siffertavlorna sattes upp, varför hinder synes kommit
i vägen.18
Själva tornen voro emellertid nu i huvudsak färdiga, det norra
tack vare Halling. Det södra hade Hårleman själv vid ett besök i
Uppsala varit i tillfälle inspektera, nämligen redan i januari 1744.
Han hade därvid anmärkt, att kolonnerna borde så till vida ändras,
att de komme att stå mitt under »krokstenarne» •— därmed torde
menas de ovanför, varande voluterna — ett fel, som avhjälptes först
tre år därefter.19
En viktigare sak var likväl, att ännu ingenting gjorts för den
altan som enligt kontraktets bestämmelser skulle anbringas emellan
tegeltornen.
Den 24 juli anmäler tornbyggargesällen, att han måste resa till
Stockholm för att få besked om altanen av överintendenten, som
hade återtagit ritningen »och låtit förstå, att han ville ha detta arbete
annorlunda gjort än i början varit ackorderat». Dessutom begär han
100 daler km till 12 tolfter enkla bräder för nämnda ändamål samt
till tornens kompletterande. En vecka senare kan han berätta, att
han talat med Hårleman om altanbygget. Likaledes voro bräderna
inköpta. Han hade likväl förnummit, att inga pengar funnos övriga
av den summa som var anslagen till tornbyggnaden. Frågan vore
därför den, »varest arbetslönerna nu skola tagas, emedan varken han
eller de övriga arbetskarlar kunna därmed sig befatta, därest de icke
varda om sina riktiga dagspenningar försäkrade». Detta var ju ord
och inga visor. Konsistoriet tog saken i övervägande. På tillfrågan
upplyste Halling, att sex veckors arbete borde i dagslöner betinga
något mer än 500 daler km. Man erinrade sig emellertid nu, att
Gerdes efter kontraktet hade att svara för denna byggnad. På detta
svarade Halling, att slottsbyggmästaren »hela tiden aldrig frågat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
