Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - III. Åren 1737—1750 - 9. Hårlemans tornhuvar på Uppsala domkyrka. Deras tillkomst, stilursprung och betydelse som förebilder. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR UPPSALA DOMKYRKAS HISTORIA
IO3
Men härmed måste vi lämna denne, som vi hoppas, i andra av sina
många byggnadsuppgifter mera nitiske yrkesman.28
Samtidigt som lanternintornen kommo till, finna vi Hårleman
verksam även för domkyrkans interiör. Det Gustavianska gravkoret
restaureras, och till dess underbart vackra gallerverk, som skulle
skilja det från koromgången, lämnar han ritning (nu i N. M.).
Gallersmidet utfördes av smeden Zetterström, målades och förgylldes.
Gustav Vasas gravvård tyckes däremot ej nu ha undergått någon
grundligare restaurering. Därmed dröjde ända till 1821. Därjämte
omtalas i handlingarna, att Erik den heliges relikskrin sättes inom
sitt förra galler och uppställes liksom förut vid högaltaret. Genom
överintendentens försorg hugges en sockel av stenhuggaren Johan
Fristedt. Till gallerkuren anskaffades sedan förgyllda drivna rosor
i stället för de försvunna m. m. Huru stort värde Hårleman satte
på dessa kungagravars reparation, framgår av ett rådsprotokoll
för den 6 februari 1744 (R. A.), enligt vilket han skulle hemställt
om, att en minnessten rörande denna måtte uthuggas och uppsättas
i kyrkan. Detta torde dock aldrig blivit utfört. Däremot gå några
epitafier i domkyrkan tillbaka till honom, t. ex. över ärkebiskop Erik
Benzelius, över hans bror ärkebiskop Jakob Benzelius, teologie
professorn Erik Melander eller över den i blomman av sin ålder
bortgångne arkitekten Greve Fredrik Sparre. Ritningar till dessa
minnesvårdar finnas i Nationalmuseum. De äro av den enkla, modest
dekorerade typ 1700-talet föredrog framför de barockens storvulna
former och patetiska allegorier på vilka bl. a. Västerås domkyrka
bevarat så många intressanta, tidstypiska exempel.
II.
Uppsala domkyrkas tornhuvar voro utan tvivel Hårlemans
lyckligaste skapelse inom kyrktornsarkitekturen. Om han knappast
kan sägas varit någon betydande kyrkbyggare vare sig i
restaureringar eller nybyggnader — t. ex. Klara kyrka i Stockholm, Sofia
Albertina-kyrkan i Landskrona o. s. v. — har han ändock genom
sina tornkrön gjort en verklig insats i vårt land. Hans betydelse
för kyrkmöbler som altarverk, predikstolar, orgelläktare, för
epitafier och gravvårdskonst kan i sammanhang härmed ej heller
förbises. Under studieåren i Frankrike inhämtar han den då gällande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
