Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - III. Åren 1737—1750 - 9. Hårlemans tornhuvar på Uppsala domkyrka. Deras tillkomst, stilursprung och betydelse som förebilder. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii6
august hahr och n. j. söderberg
till av parvis ställda urnor med flammor, medan överst korset från
sin glob sträcker sig mot skyn. Kring hela uppbyggnaden har
dragits en balustrad, som löper i en fyrkant, men med avskurna, av
postamentplattor utfyllda hörn. Härunder vidtager sedan själva
tegeltornets vitputsade lister, friser och kragstenar. Men även allt
detta har hållits i klassiska former, som föga ha att göra med
tornens baltisk-gotiska utsmyckning i övrigt. (Jmfr fig. 9 och 10.)
Så te sig de skilda elementen i
de krönande påbyggnader
Uppsalatornen erhöllo för snart tvåhundra
år sedan. Huru ofta ha de ej
diskuterats på domkapitlets
sammanträden och därför många gånger
återkommit i min skildring av
tornkrönens tillkomst. År efter år ha
byggmästare, murare, timmermän,
snickare, kopparslagare, förgyllare
o. a. med dem varit sysselsatta, och
namnen på några av dessa
hantverkets män ha vi i några fall lärt
känna.
Idén till dylika tornavslutningar,
som skulle vinna sådan popularitet
i vårt land, hade, som redan
framhållits, Hårleman huvudsakligen fått
från Italien. Därom bär redan hans reseskisser vittnesbörd. Det
stilistiska ursprunget går emellertid långt tillbaka, ända till den
hellenistiska och romerska antikens rundtempel, som stundom
under namnet »tempietto» togs upp av den italienska så väl
ung- som högrenässansens arkitekter och befanns lämpligt att
som krön anbringas på större och mindre kupolbyggnader, alltifrån
Brunellescos Capella Pazzi och hans sakristia vid S. Lorenzo i
Florens. Ett kolonnerna förenande rakt bjälklag förekommer i
början. Sedan bli likväl rundbågar det vanliga. Från Södern
gjorde »tempietton» sitt segertåg genom renässansens europeiska
värld ända upp till vår nordiska Vasarenässans. I Frankrike kom
den. därjämte tidigt till användning vid brunnsöverbyggnader. I
det fallet synes Ducerceau ha föregått med exempel i sina brunns-
N
Fig. 14. C. Hårleman. Skiss till
en av Uppsala domkyrkas
tornhuvar. N. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
