Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - III. Åren 1737—1750 - 9. Hårlemans tornhuvar på Uppsala domkyrka. Deras tillkomst, stilursprung och betydelse som förebilder. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur uppsala domkyrkas historia
ii7
förslag. I Juliernas bekanta minnesvård i S. Remy från
romartiden torde han antagligen haft en förebild. I Sverige äga vi i
Kalmar slottsbrunn ett besläktat konstnärligt monument från Johan
III:s dagar.
Men, att flytta upp »tempietton» i rund, åttkantig, sexkantig
eller t. o. m. i fyrkantig planform på ett kvadratiskt torn, var den
italienska senrenässansen oeh barocken förbehållet. Samtidigt sker
dock en förändring, i det att templet i regel får sluten vägg med
rundbågiga öppningar, omgivna av pilaster- eller en kraftig
kolonnarkitektur eller t. o. m. bådadera. Detta är fullt i överensstämmelse
med renässansstilens utveckling under inverkan av det romerska
fasadmotivet med valvbågar, pelare och halvkolonner (Colosseum).
Kyrkfasader och kupoltamburer få för övrigt i Rom med tiden en
allt livligare beklädnad av förkroppade pilaster- och
kolonnställningar, trekantiga eller segmentformade portal- och fönsterkrön,
omramade väggfält o. s. v. Den nedre fasadvåningen betonas med
dylika medel starkast i mitten. Man kan tala om en rörelse mot
centrum, som för ögat accentueras ännu kraftigare, då muren ej
är rak, utan visar växelvis indragna och framspringande partier.
Å andra sidan gör sig även en rörelseriktning uppåt gällande till
den smalare övervåningen, som med S-formiga voluter förenas med
den övre. Eller vid sådana kupolkyrkor, där kupolen direkt
medverkar vid intrycket av fasaden, röjes likaledes samma tendens,
här förmedlad genom tamburen upp till kupolens lugnt avslutande
kontur. Kommer härtill även ett eller ett par klocktorn eller
kam-paniler, som t. ex. å S. Agnese vid Piazza Navona, röja de och deras
avslutande lanterniner precis samma tungomål (fig. 11) och ryckas
även de in i den allmänna rörelsen. Längre i en forcerad
uttrycks-och rörelsesträvan gick, som bekant, Borromini i kyrkor som S. Carlo
alle Quattro Fontane eller vid S. lvo, där kupolkrönet i fullkomlig
spiralform virvlar uppåt.
De Hårlemanska tornhuvarne äro visserligen gentemot
sistnämnda ytterligheter mycket lugna, dekorativa skapelser, men
ingredienserna från den eviga stadens tempel och torn i barockens
tecken känna vi icke desto mindre igen. De konsollika voluter som
förena underbyggnaden med den smalare tamburen ha t. ex. sin
motsvarighet å kyrkfasaderna. Därifrån behöver ej den svenska
arkitekten hämtat sina spiraler, då han på sin studiefärd avtecknat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
