Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - III. Åren 1737—1750 - 9. Hårlemans tornhuvar på Uppsala domkyrka. Deras tillkomst, stilursprung och betydelse som förebilder. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur uppsala domkyrkas historia
Ii7
Fig. 20. Trefaldighetskyrkan i Gävle.
Hedesunda av samme mästare 1775—1777, medan Hagman ombyggde
Årsunda 1770—1774. Nybyggda tempel uppstodo för övrigt i
Ovansjö 1760—1762 och i österfärnebo 1819—1822, det senare efter
ritning av Gustaf af Sillén. överallt kröntes tornen av de då så moderna
lanterninerna.
Så blev under 1700-talets senare hälft och det följande
århundradet även fallet vid otaliga landsortskyrkor runt om i Sverige,
vare sig de ombyggdes eller nyuppfördes, eller restaureringen
mest träffade tornbyggnaden. Å andra sidan är det konstnärliga
värdet, arkitektoniskt och dekorativt, i dessa tornskapelser givetvis
oerhört växlande, från enkla sockenbyggmästares imitationer, som
den vandrande kyrkpilgrimen Ihrfors kallade »ömkliga ersättningar»,
till gedigna eller ypperliga kompositioner vare sig av erkända mästare
som Hårleman och Adelcrantz eller byggkonstnärer ute i landet som
väl förstått följa de förras tankar, men ändå att ge sina prestationer
något personligt och ursprungligt, som t. ex. den förutnämnde
norrländske stiftsbyggmästaren Daniel Hagman. De ha därför i de flesta
fall — trots det sydländska ursprunget — blivit en god exponent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
