Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hugo Norman, Rimkrönikan om Linköpings biskopar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rimkrönikan om linköpings biskopar
I29
Krönikan upptager som första namn Herbert och Rikard och
låter den sistnämnde vara en samtida till Ansgar, som plägar kallas
Sveriges förste missionär. Hur förhåller det sig därmed? Ha vi
över huvud taget några möjligheter att kontrollera dessa uppgifter?
Den process, som är Sveriges kristnande och uppgående i den
vittfamnande katolska kyrkan, har haft ett stormigt förlopp.
Missionen har mött ett kraftigt motstånd. Först 1164 blir vårt land en
självständig kyrkoprovins under ärkebiskopen i Uppsala och står
även framdeles åtminstone formellt under Lunds primat. Mer än
tre århundraden ha då förflutit, sedan den förste av våra missionärer,
Ansgar, i Birka predikade den kristna läran. Som styresman för det
nya ärkestift, som nu upprättades med säte i Hamburg och — sedan
denna stad plundrats av vikingar — i Bremen, arbetade han efter
förmåga för att uppehålla och vidare utveckla de resultat han nått.
Han gjorde också ett nytt försök att personligen ingripa och avlade
•ett andra besök i Birka. Stor har framgången inte blivit och framför
allt ej bestående. Församlingen i Birka gick under, och man kan säga,
att Ansgars och hans medhjälpares och närmaste efterföljares verk
■endast blivit en ansats, en episod i vårt lands forntidshistoria. När
arbetet sedan på nytt med kraft sattes in, var det inte huvudsakligen
från Hamburg-Bremen utan från engelskt håll via Norge.1
Alldeles friktionsfri har denna samverkan mellan de brittiska
missionärerna å ena sidan och det nordtyska ärkestiftet å den andra icke
varit.2 Tyvärr äro våra källor för kunskapen om denna tid mycket
torftiga. Ansgars efterträdare Rimbert har skrivit hans
levnadsteckning, Vita Ansgarii, och Adam av Bremen har på 1070-talet
skrivit ärkestiftets historia. Ett par danska källor kasta någon
gång en ljusglimt över svenska förhållanden. Men någon inhemsk
historieskrivning låter ännu länge vänta på sig. Legendernas kärna
av verkliga historiska fakta har ofta visat sig vara synnerligen svår
att klart fixera. En annan källa av rätt tvivelaktig och till sitt
sanningsvärde mycket växlande art äga vi i de medeltida
biskopslängderna.
Sådana finnas bevarade från Uppsala, Linköping, Skara, Växjö
1 Jfr Collijn, Unders, av äldre arkivalieomslag, sid. 33 ff.; G. Lindberg,
Die schwedischen Missalien des Mittelalters, sid. 8, 403 ff.; H. Lundström,
Fynd och forskningar, sid. 1 ff.
2 Jfr G. Åsbrink, Svea rikes ärkebiskopar, sid. 12 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
