Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean Hoffmann, Upphävandet av Nantesiska ediktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
jean hoffmann
fordra politiska garantier likaså pockande som konungen var sen att
bevilja dem. Ställd inför denna uppvaknande oppositionsrörelse
beslöt Henrik IV att förhandla med hugenotternas politiska råd. Åren
1596 till 1598 fylldes av kompromisser om rättsliga och politiska
garantier. Då inträffade en händelse, som vi protestanter icke kunna
annat än rodna över. Den 12 mars 1597 intogo spanjorerna genom
överraskning Amiens och vägen till Paris var öppen. Konungen
skyndade till fronten. Hugenotternas deputerade, som voro
församlade i Chatellerault, övervägde knappast att fylka sig bakom den
vita hjälmbusken såsom i forna dagar; tvärtom hotade de konungen
vid underrättelsen om Amiens’ intagande med att »avoir recours à
une nécessaire défense», vilket på våra dagars språk betyder: gripa
till vapen mot konungen. Förgäves sökte Sully såsom gammal och
trogen tjänare till nationalismens sak att återföra församlingen till
besinning. Agrippa d’Aubigné, Henrik IV: s »vieil Agrippa» och hans
ständige följeslagare, och bakom honom alla feodalbaronerna
mot-stodo Sully. De övergingo till och med till handling och lade i Poitou
beslag på konungen tillhörande skattemedel, vilka voro avsedda till
truppernas sold! Konungen var likväl nödsakad att erbjuda
hugenotterna fördelaktiga villkor och kompromissandet fortsatte medan
han lyckades återtaga Amiens. Man måste se sakerna sådana de äro:
den stora mängden hugenotter hade alltid visat en brinnande trohet
och lojalitet mot konungen, men politikerna visade sig här som
annorstädes från den mest beklagliga sida. Varför då förvåna sig över att
den segrande Henrik IV i ediktet bibehöll de restriktioner och
villkor, dessa »om» och »men», som, strängt tolkade, 1660 tilläto att
hans verk började rivas ned på lagligt sätt. Varför förvåna sig över,
att Ludvig XIV med största misstro betraktade detta edikt, som var
ett sannskyldigt fördrag, vari åtskilliga detaljer hade framtvingats
av de protestantiska politikernas hot. Ediktet betraktades för övrigt
av samtiden som en verklig traktat och man bör ej alis förvåna sig
över att finna följande anteckning i församlingsregistret i Veretz
i Touraine1: l’année que la fiaix fut signée.»
Vad själva texten i ediktet beträffar, bär den prägeln av alla
dessa kompromisser. Den börjar med att tillkännagiva det högtid-
1 Den kunglige rådsherren Pierre Forget, som undertecknat ediktet,
tillhörde denna församling. Talrika bevis för den angivna uppfattningen finnas i
Armand Garniers nyligen försvarade avhandling om Agrippa d’Aubigné.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
