Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Granskningar och anmälningar - Rudolf Abramowski, Dionysius von Tellmahre (Docent Oscar Löfgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279 granskningar och anmälningar
I de tre följande avsnitten, som bilda arbetets tyngdpunkt, göres
försöket att samordna materialet till en totalbild med hänsyn till a)
profanhistorien, b) den allmänna kyrkohistoriska utvecklingen och c)
patriarkens egen kyrkostyrelse och personliga hållning. Materialet till
den bysantinska och persiska historien är förhållandevis magert, medan
relationerna till islam behandlas ganska utförligt. Man behöver icke
tveka om var Dionysius’ sympatier ligga: medan islam även principiellt
behandlas med största möjliga hänsyn, visserligen utan tvivel främst
av diplomatiska skäl, anar man utan svårighet djupet av den förbittring
som i monofysitiska kretsar rådde mot de »kalkedonensiska förrädarna»
och deras bysantinska hjälpare och som kom Egyptens monofysiter att
utan tvekan offra sina kristna bröder och öppna dörren för islam, något
som de i sinom tid skulle få bittert ångra. Till och med jakobiternas
gamla ärkefiender på syriskt område, nestorianerna, tyckas ha
betraktats med något större tolerans. Till sina egyptiska trosfränder inom den
redan på nedgående stadda koptiska kyrkan intar Dionysius en
förstående men särskilt mot simonien kritisk hållning.
Förf:s avslutande tillämpning saknar icke sin aktualitet.
Dionysius »fand eine Kirche vor, die sich von der rhomäischen
Staatsomni-potenz gelöst hatte, um unter eine politische Macht zu gelangen, die
nicht antichristlich war, wohl aber kirchenfremd. In dieser Lage suchte
er, der Wegweisung seiner Geschichte folgend, sie auf dreifache Weise
sicher zu stellen. 1. Sie soll von der Tradition des Patriarchats
Antio-chia leben (und nicht, wie wir meinen möchten, von der so teuer
errungenen und behaupteten Christologie). 2. Sie soll versuchen, mit den
Krük-ken der moslemischen Staatsgewalt voranzukommen (und sich also
nicht durch ihr eigenes Schicksal unter der byzantinischen Herrschaft
warnen lassen). 3. Sie entwickelt das Dogma nicht zu einer klaren
gegenwärtigen Erkenntnis gegenüber der Lehre des Islam ... So bleibt
sein Werk eine Warnung vor dem Vertrauen auf taktische Erfolge in
der Begegnung mit den Machthabern, eine Warnung ferner vor dem
Vertrauen auf das eigene kirchenpolitische Schwergewicht und eben
dadurch ein eindringlicher Hinweis auf den eigentlichen Schatz der
Kirche.»
Trots de svårigheter som betingas av materialets fragmentariska
karaktär och stundom svårbestämbara verkliga omfång ger detta
arbete ett aktningsvärt försök till karakteristik av en betydelsefull period
och en intressant personlighet i den främre Orientens kyrkohistoria.
Boken, som är tillägnad Herderhögskolan i Riga, är på samma gång ett
vackert resultat av den tyska kulturella vakttjänst i Balticum, som nu
tyvärr tycks dömd att upphöra, och en påminnelse om vikten av syriska
språkkunskaper för den som ägnar sig åt utforskningen av den kristna
kyrkans tidigare historia.
Oscar Löfgren,
Uppsala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
