Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Christofer Klasson, Det ryska ekstatiska sektväsendet - I. De gammaltroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av den mänskliga naturen hos Kristus, så voro de flesta av hans
särmeningar av rituell art. Och bland dessa märka vi också läran,
att korstecknet skall göras med två fingrar, pek- och långfingrarna,
ej som de ortodoxa gjorde det, med höger hands tre första fingrar.[1]
På allvar började den liturgiska striden emellertid blossa upp i
Ryssland under den första hälften av 1400-talet. Denna gång gällde
frågan huru många halleluja, som skulle sjungas efter doxologien,
om två eller tre. Det trefaldiga hallelujat var det vanliga inom den
ortodoxa kyrkan i övrigt, ehuru även det tvåfaldiga förekom. 1419
vänder sig prästerskapet i Pskov till sin metropolit Fotij med en
förfrågan, huru man skulle förfara i detta hänseende. I sitt svar
uttalade Fotij sig för det trefaldiga hallelujat. Men detta svar tycks
ej ha lugnat prästerskapet i Pskov. I upprepade skrivelser vände
det sig under hela århundradet till olika kyrkliga dignitärer. Något
enhetligt svar kunde de dock ej få. Vissa instanser uttalade sig för
det tvåfaldiga hallelujat, andra för det trefaldiga.[2]
De här nämnda frågorna voro emellertid ej de enda, vilka vållade
tvister, överhuvud befunno sig de kyrkliga handböckerna i ett
ytterst dåligt skick. De flesta avskrivarna av de liturgiska böckerna
voro ytterligt obildade, varför en mängd fel insmögo sig i deras
avskrifter. De böcker som användes i Rysslands olika provinser
skilde sig ofta högst avsevärt från varandra. Redan mot mitten av
1400-talet blev en revision oundgänglig. Flera smärre försök i den
riktningen gjordes också.[3]
Men först under tsar Vassilij IV (1505—1534) gjordes ett mer
allvarligt försök. Denne bad munkarna på Athos att sända till
honom en man, som vore i stånd att förbättra de fördärvade slaviska
kyrkoböckerna efter den grekiska texten. Munkarna hörsammade
tsarens begäran och sände till Ryssland en lärd munk, Maxim, vilken
i Ryssland efter sin nationalitet gick under namnet Maxim Grek.
Denne anlände till Moskva den 4 mars 1518.[4] Maxim Grek företog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
