Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Christofer Klasson, Det ryska ekstatiska sektväsendet - I. De gammaltroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick en utomordentlig ledare.[1] Denne hade från början varit en av
Nikons vänner men tog sedan avstånd från honom och blev i stället
själen i motståndet mot hans reformer. Man får det intrycket, att
Avvakums motvilja mot kyrkoreformen till stor del hade sin grund
i ett rent personligt motsatsförhållande till Nikon. Sedan den senare
blivit patriark, hade nämligen förhållandet mellan de forna vännerna
blivit avsevärt försämrat. Det vill nämligen synas, som om Nikon
trängt undan Avvakum från hans framskjutna ställning vid
tsarhovet.[2] Utan Avvakum är det väl troligt, att schismen ej skulle
fått en sådan omfattning, som den faktiskt fick. Han samlade
emellertid de missnöjda kring sig och förmådde i dem ingjuta sin
egen hårdnackade oböjlighet. Ett typiskt exempel på hans
inställning till nyöversättningarna äro de ord, han fällde om det »men»,
som felaktigt insmugit sig i den andra artikeln av symbolum: »Vad
bryr jag mig om den grekiska texten. Jag är van att säga men, och
på detta men tror jag.»[3]
Det motstånd, som Avvakum framkallade, blev så starkt, att
kyrkomötet 1666—67 för att bringa ordning grep till den olyckliga
åtgärden att bannlysa dem, som höllo på den gamla ordningen, och
förklara deras lära och ceremonier för kätterska. Detta var det
oklokaste man i denna situation kunde göra. Ty genom denna
bannlysning och kättareförklaring kom saken i ett helt annat läge. Om
det förut funnits en möjlighet till försoning, så var den nu
försvunnen. Efter de nu såsom kätterska och själavådliga förklarade
böckerna och ceremonierna hade ju de forna ryska helgonen levat och
lärt. Vore nu dessa bruk kätterska, resonerade den ryske bonden,
så kunde dessa ej vara helgon. Vore de däremot helgon, så kunde
bruken ej vara kätterska. Det är ej att undra över, att i valet
mellan de av forntida helgon sanktionerade böckerna och Nikons
nyöversättningar, man valde de förra.
Och vad mera var. Som redan tidigare nämnts voro ju profetior
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
