Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Christofer Klasson, Det ryska ekstatiska sektväsendet - I. De gammaltroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i omlopp som förutsade just år 1666, det år då de nya böckerna
sanktionerades, som året för Antikrists uppenbarelse. När nu de
gamla religiösa bruken detta år förkastades, är det rätt naturligt,
att man i detta såg just en av Antikrists uppenbarelseformer.
1666—67 har man alltså att sätta som den tidpunkten, då schismen inom
den ryska kyrkan blev absolut och oåterkallelig. Med en
obeveklighet, som gränsar till det otroliga, höllo de båda grupperna fast vid
sina meningar under det att de ömsesidigt bannlyste varandra.
Vladimir Solov’ev, den store ryske religionsfilosofen, säger, att
egentligen skulle man kalla de gammaltroende för »de ryskt troende».[1]
De vilja nämligen endast godtaga den rent ryska traditionen. Vid
tiden för schismen hade efter befrielsen från mongolerna tanken
om det heliga Ryssland kommit att växa sig stark. Allt ryskt var
heligt, ett efterapande av västerländska och andra seder var
syndigt, emedan Gud ej givit dessa seder åt Rysslands folk.
Med detta förenades föreställningen om Moskva som det tredje
Rom. Det första Rom hade fått avstå från sin rangställning åt det
rättrogna Konstantinopel. Mot det gamla Rom och mot dess
påvemakt hyste man endast motvilja. Rom, menade man, hade avfallit
från sanningen och blivit en Satans kyrka. Så kom konciliet i Florens
1439, vid vilket Konstantinopel, enligt rysk uppfattning, föll för
det romerska kätteriet. De flesta ryssar ansågo det sedan blott
naturligt, att Konstantinopel föll år 1453. Dess avfall från Kristi
sanning drog med sig dess fullkomliga fördärv. Efter detta var
Moskva rättrogenhetens enda värn och fäste, det hade blivit det
tredje Rom, och något fjärde Rom skulle aldrig uppstå, menade
man. Vid konciliet 1666 drog man i tvivelsmål huruvida grekerna
överhuvud voro kristna.[2] När man nu vid förbättringen av
kyrkohandböckerna använde just grekiska förlagor väckte detta i vida
kretsar endast misstro. Grekerna voro ju dock enligt mångas mening
avfallna från ortodoxien och hade även härför blivit straffade av
Gud. Att hos dem hämta lärdom vore ju att själv göra sig skyldig
till deras kätteri.[3]
Till detta kom en magisk syn på gudstjänsten. Inte en prick
finge ändras i det, som en gång visat sig förmå nedkalla den
gudomliga nåden. Typiskt är det yttrande, som en gammaltroende ryss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
