Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Christofer Klasson, Det ryska ekstatiska sektväsendet - II. Det chlystiska sektväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan flera. Om de gammaltroende förkunnade, att Kristus snart
skulle återkomma för att döma levande och döda, kunde dessa
sekter säga: »Han är redan här.» Och vad mer var, inom dessa sekter
kunde den enskilda måhända själv få den nåden, att av Gud koras
till en Kristus eller förlossare. Häri ligger grunden till deras
utomordentligt snabba tillväxt. Men liksom fallet var med de
gammaltroende har det ekstatiska sektväsendets snabba utveckling sin
grund även i de sociala förhållandena. I dessa sekter fann den i
vardagslivet undertryckta bonden ett eget personligt värde. I
ekstasens ögonblick känner sig sekteristen stå över alla andra människor.
Hans livsmod ökas genom den tro, som är fördold för de visa och
mäktiga men uppenbarad för de fattiga och enfaldiga. Och han
kan som nämnts nå den värdighet, som står över alla andra,
nämligen Kristusvärdigheten. Gud kan ta sin boning så i honom, att
han själv blir en del av gudomen.
Som vi senare komma att visa, är det emellertid ej troligt, att det
ekstatiska sektväsendet oförmodat uppstår vid denna tid. Dess
historia sträcker sig med all sannolikhet mycket längre tillbaka i
tiden. Dess huvudsakliga kännetecken äro: a) en tro på Kristi
reinkarnation. Denna reinkarnation upprepas ständigt, ja man kan
på en gång ha flera »återlösare»; b) en mycket starkt utpräglad
dualism; c) såsom följd av denna dualism en starkt markerad
asketism; d) extas, som tar sig uttryck i ekstatisk dans jämte andra
ekstatiskt-hysteriska fenomen; e) ett starkt hemlighållande av sina
läror. De enskilda medlemmarna skola ock så vitt möjligt
hemlighålla sin tillhörighet till sekten.
Den rörelse vi nu skola behandla går i den vetenskapliga
litteraturen under namnet »chlystóvschtjina» och dess anhängare under
namnet chlyster (gisslare). Själva kalla de sig dock »l’udi Bózji’a»
(Guds folk) och sin sekt »christóvschtjina» (Kristussekten). På grund
av ljudlikheten övergick denna benämning i folkmun till
chlystóvschtjina (gisslarsekten).[1] Ur sammelnamnet härledes sedan
beteckningen på den enskilde sekteristen chlyst (eg. betydelse piska).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
