Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Jerker Rosén, Konung Valdemar Birgerssons färd till påven 1274—1275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG VALDEMAR BIRGERSSONS FÄRD TILL PÅVEN
71
nämligen underrättat kurian om, att »olim quidam iniquitatis filii et
seminatores discordie regni Suetie turbationes ipsius regni
dampna-bili desiderio affectantes interdum aliquem in regem Suetie de facto
assumere presumebant, propter quod grauia oriebantur scandala
et dissensiones inter incolas regni predicti et exinde homicidia et
alia mala plurima sequebantur». Eftersom Valdemar »humiliter
supplicauit, vt cum nullum superiorem aliquem preter romanum
pontificem recognoscat dicturnque regnum sit romane ecclesie
cen-suale, prouidere super hoc, ne talia in predicto regno inposterum
presumantur, oportuno remedio curaremus». Den svenske
ärkebiskopen samt biskopen i Linköping fingo befallning, »quatinus auctoritate
nostra per vos vel per alios districtius inhibere curetis ne quis similia
deinceps attemptare presumat».1
I litteraturen ha dessa källor kombinerats och bedömts på olika sätt.
Strinnholm sammanställde Detmars upplysning om Valdemars
Romfärd 1274 med Erikskrönikans bekanta skildring av konungens
äktenskapsbrott med sin svägerska, den danska prinsessan Jutta.
Det var ett brott, som räknades till firnarverk och varifrån
avlösning endast kunde sökas hos påven. Resan har företagits 1274,
och efter hemkomsten bevistade Valdemar på sommaren samma
år det av Erikskrönikan skildrade förlikningsmötet i Tränonäs.
Försoning visade sig här icke möjlig, och de båda stridande parterna
sökte stöd på var sitt håll. Valdemar vände sig till kurian.
Resultatet blev bullan av den 9 januari 1275. Strinnholm sätter däremot
icke brevet av den 9 augusti 1274 i samband med brödrastriden^.2
P. A. Munch vägrade att godtaga Strinnholms uppfattning av
händelsesammanhanget. Han framhöll, att Erikskrönikan icke direkt
anger, vid vilken tid krönikören tänkt sig att Valdemars
äktenskapsbrott skulle ha inträffat. Munch håller för sannolikt, att det ägt rum
före Juttas klostergivning, alltså senast under 1260-talets förra hälft.
Å andra sidan vill Munch förlägga Romfärden till tiden 1276—1277.
Han anser det otroligt, att Valdemar kan ha företagit sin resa under
år 1274, då påven dessutom icke uppehöll sig i Rom utan i Lyon.3
Pipping accepterade Munchs datering av Valdemars Romfärd
men fasthöll vid Erikskrönikans berättelse om äktenskapsbrottet,
1 ST I: 122, DS, Appendix I: 42.
2 Strinnholm, Svenska folkets historia IV, s. 518 ff.
3 P. A. Munch, Det norske Folks Historie IV: 2, s. 653 f., not 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
