Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Om fromhetslivet i Linköpings stift under sjuttonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM FROMHETSLIVET I LINKÖPINGS STIFT
153
tade, att han själv under riksdagen råkat ut för nästan alldeles samma
malör. Han tackade också för memorialet om herrnhutismen av
den 15 mars 1749. Tiden och sammanhanget överensstämma alltför
väl för att tillåta något tvivel om, att icke den av Beronius åsyftade
herrnhutiske domkyrkoadjunkten var Laurén. Enligt en uppgift
förflyttades också Laurén 1748 till Dagsberg1, en omplacering, som
måste ägt rum i slutet av året.
Om således Laurén enligt dessa källor måste betecknas som
herrnhutiskt influerad, så pekar hans konventikelverksamhet
möjligen i den riktningen, att han därjämte tagit intryck av den
konservativa pietismen. Det återstår att karakterisera de kretsar, som
samlades kring Laurén. Tiburtius talade både om folk, som genom
Laurén bragtes i rörelse, och om redan förefintliga kretsar av
»omvända klosterboer», för vilka Laurén predikade i Kaga brygghus.
Då vi veta, att de skevikska traktaterna hösten 1747 spredos just i
Vreta Kloster, måste det hållas för synnerligen troligt, att där redan
på Lauréus tid — 1743—1745 — fanns enstaka radikalpietister,
som Laurén utan tvivel kommit i beröring med. Vad dessa
»omvända klosterboer» för övrigt angår, ligger det onekligen närmast
tillhands att förmoda, att flertalet väckts genom konservativ
pie-tism. Kanske kan ytterligare material bringa större klarhet över
detta.
Enligt Tiburtius iakttog stiftsledningen gentemot rörelserna i
Vreta en anmärkningsvärd tolerans. Den låtsades blott ingenting
veta. Påståendet strider icke mot den bild vi redan erhållit av
stiftsledningens hållning under Erie Benzelius’ tid. De mål, som
inkommo till domkapitlet, handlades samvetsgrant och givetvis med
tillämpande av gällande religionsstadgar. Dock undvek domkapitlet
i det längsta att vidtaga tvångsåtgärder. Någon iver att till varje
pris draga de villfarande inför domkapitlet kan i regel icke spåras.2
Beträffande Laurén måste man räkna med, att biskop Rhyzelius
höll sin hand över honom av personliga skäl. Laurén hade varit
knuten till familjen såsom informator. Sannolikt menade biskopen
att genom klokhet och mildhet bibringa Laurén en riktigare
inställning.
1 Håhl, a. a., II, s. 133.
3 Vi se t. ex., att de som i Grebo rapporterades som radikalpietistiskr
anstuckna, gingo fria, alla utom Lundgren. Rodén, a. a., s. 33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
