Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Georg Landberg, Carl Gustaf Hammarskjölds brev från kyrkomötet 1868
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
c. g. hammarskjölds brev från kyrkomötet 1868
ig I
till Sondén1, som modifierade Ribbings förslag. Så segrade det förslaget.
Lekmännen jublade. — Pappas tillgifne son. ^ q Hammarskjöld
Stockholm d. 23. Sept. 1868.
Älskade Pappa!
Jag är naturligtvis fortfarande stadd i en slags tjenstgöring vid
kyrkomötet, utan att dock i allmänhet hafva något att der göra. Det
är ett spektakel att antaga så mycket folk för så ytterst litet arbete.
Hälften eller tredjedelen vore nog. Den ringa sysselsättning, jag har,
består uti att föra protokoll vid presternas enskilta förhandlingar, men
som dessa sällan påkomma och protokollsupsättningen efteråt är ett
par timmars göra, så räcker det ej på långt när till full sysselsättning.
Hvar femte hvardag skall jag hafva vakt på kansliet, d. v. s. jag skall
sitta der och göra intet från 10—2 och från 4—7. Det der är jag nu
hjertligen led på. Hvad som deremot är roligt är att höra på
diskussionerna, hvilka verkeligen föras med talang och höfviskhet. Sjelfva
Aftonbladet, som eljest visar kyrkomötet mycken ovilja, kan ej neka
att der utvecklas mycken förmåga och att debatterna äro långt bättre
förda än man i Sverige är van vid. Ribbing, Bring, Sundberg2, Björck
och P. Olson äro hvar i sitt slag serdeles utmärkta. Äfven Bergstedt.
Kolmodin, Björck (rådmannen) och Torpadie äro ej att förakta. Bland
presterna kan nästan hvarenda en yttra sig utan att behöfva skämmas,
Äfven när talet är trögt, har det dock gerna innehåll. — »Det är något
annat detta», sade notarien Temptander3, »än pratet i 2:dra kammaren.»
Den otrefligaste af alla talarne, ehuru han ej saknar förmåga, är
generalen Grefve Björnstjerna.4 Han pratar Aftonbladistfraser på ett
oför-skämdt sätt. Deremot är Torpadie tydligen en mycket redbar och
aktningsvärd man, som talar ut sin öfvertygelse utan några bitankar.
Något lysande i hufvud tyckes han ej vara, snarare en man som genom
arbete och ihärdighet utbildat ganska medelmåttliga gåfvor, men han
tyckes hafva kunskaper och tänker sig för. Liedholm tyckes vara rent
af konservativ och talar och röstar gerna med de högkyrkliga.
Oden-crantz, Stackelberg och Waldenström höra på det närmaste
tillsammans. De båda förstnämnda tyckas se upp till W. såsom till ett orakel.
Hittills göra de dock ej mycket väsen af sig, framför allt Stackelberg,
som tydligen är den mirist betydande af de tre. Beckman anser
ingendera vara farlig, fastän de stundom, när de komma på egen hand, prata
litet rabulistiskt. Tidningarnes uppgift att Stackelbergs motion om
presteden gick ut på ungefär detsamma som Victor Rydbergs är ett
groft missförstånd. Det är en stor skillnad mellan att vilja upphäfva
1 A. F. Sondén, dompr. i Skara, f. 1807.
2 A. N. Sundberg, biskop i Karlstad, sederm. ärkebiskop, f. 1818.
3 O. R. Themptander, sedermera statsminister 1884—1888, f. 1844.
4 C. M. L. Björnstjerna, f. 1817.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
