Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Georg Landberg, Carl Gustaf Hammarskjölds brev från kyrkomötet 1868
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igo
GEORG LANDBERG
all förpligtelse på de symboliska böckerna och att förändra den form,
hvaruti förpligtelsen ingås.1 Det sista önskas af en mängd alfvarliga
prester, för hvilka den nuvarande prestedens starka uttryck ländt till
stor samvetsoro. — Beckman anser P. Olson såsom den farligaste af
de alfvarliga lekmännen. Han lärer nemligen vara en man med
medvetet frikyrkliga åsigter, och han har förstånd och förmåga nog att
arbeta för sina åsigter. Han tros blifva en framstående man i 2:dra
kammaren. — Pappa undrar på funderingarne om ändring i ritualet
för dop och om frihet till kyrkotagning. Det sednare förslaget kom
aldrig fram. Det härstammade ej från någon fiendtlighet mot
kyrkotagning utan från tanken att en dylik vacker och passande ceremoni
borde utgå från frivilligheten. Såsom ett tvång har den ej någon
betydelse. Nu lär i Norrland många finnas, som af religiösa funderingar
ej vilja underkasta sig denna ceremoni, liksom annornstädes, t. ex. i
Uppsala, de, som draga sig undan af verldslig motvilja. Waldenström
\-ille nu upphäfva saken såsom lagbud då det såsom sådant är olämpligt
och olydnaden svårligen kan straffas. —- Ändringen i dopformuläret
vis à vis faddrarne är begärd af Beckman och har sin grund i
hufvudsakligen Norrländska förhållanden. Der lär det vara vanligt, att till
presten föres ett barn från ett ställe beläget på några mils afstånd.
Barnet skall nu döpas, men inga faddrar medföras. Prestens tjenstefolk
få nu inkallas och fungera som faddrar. Kan det nu vara lämpligt,
att dessa skola aflägga löften att vaka öfver den döptes kristliga
uppfostran och i allmänhet taga vård om barnet? Och är det ej i allmänhet
så, att, fastän man med munnen lofvar att under vissa förutsättningar
taga vård om barnet, man aldrig har någon afsigt att hålla det löftet.
Meningen vore nu, att, när faddrarne så önskade, de skulle förskonas
från dessa löften, som ju nedsjunkit till en blott formalitet.
Prosten Lyth2 tyckes vilja närma sig Beckman. Äfven Biskop Björck,
Ruus3, Stromberg4 och W7idén5 hafva visat sig föga att lita på för de
högkyrkliga. Beckman ville ej tala i prebendefrågan, emedan han vid
1865—1866 års riksdag talat och fick enskilt ovett af Erkebiskopen
1 Rydberg motionerar om »att kyrkomötet ville ingå till Kongl. Maj:t
med en begäran, att alla eder, som i Kyrkolagen föreskrifvas på de symboliska
böckerna, må afskaffas och ersättas med löften så formulerade, att den Heliga
skrifts uteslutande auktoritet i kristliga trosfrågor samt de symboliska
böckernas underordnade ställning under denna auktoritet tydligt framhållas
(n:r 46). Stackelberg motionerar om »att den nuvarande presteden såväl
som all presternas upprepade edgång måtte borttagas och ersättas af ett på
en gång för alla gällande löfte i den treenige Gudens namn» (n:r 48).
2 A. J. Lyth, kontr.-prost, Burs, Visby st, f. 1816.
3 H. J. Ruus, komminister, hovpredikant, Sthlm, f. 1821.
4 A. Th. Strömberg, dompr., sedermera biskop i Strängnäs, f, 1820.
5 J. Widén, teol. d:r, lektor, Härnösand, f. 1824.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
