Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Nat. Fransén, Nya Testamentet på svenska 1526—1541 (Prof. Natan Lindqvist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
sättning, dess källor och karaktär. Han refererar därvid Erik Staves
och mera utförligt Bengt Bergius1 undersökningar och understryker
särskilt den senares resultat, enligt vilka översättaren av Nya
Testamentet 1526 avviker från den tendensiösa lutherska översättningen och
i stället återgiver texten på ett objektivt och riktigare sätt, att han
tagit hänsyn icke blott till den grekiska grundtexten utan också till
förlutherska, tyska översättningar, och att översättningen av 1526
således i fråga om korrekthet och pålitlighet är att föredraga framför
översättningen av 1541 och följande översättningar.
Att Nya Testamentet 1526 är mera självständigt gentemot Luther
och på åtskilliga punkter korrektare med hänsyn till grundtexten har
sedermera i detalj uppvisats av Erik Stave2, ävensom att den är starkt
påverkad av Erasmus, något som ytterligare understrukits av mig.3
Likaså har Stave i Om källorna till 1541 års översättning 1896 — vilket
arbete icke beröres av Fransén — och nu senast Lindblom4 framhållit
Bibelns 1541 starka beroende av Luther, men Stave har också påvisat,
att GVB5 just med hjälp av Luther på en mängd ställen åstadkommit
en bättre översättning än NT 1526, vilket Fransén förbigår. Även
anmälaren har (a. a.) gjort samma iakttagelse beträffande den rent
språkliga formuleringen. Här framträder återigen Franséns tendens att
förenkla problemen.
Mer än 20 sidor av det sista kapitlet anslås för att vederlägga Artur
Adells hypotes om att Nya Testamentet 1526 är identiskt med den s. k.
katolska översättningen av 1525, vilken skulle ha tillkommit genom
bidrag från olika domkapitel och munkordnar. En hel del av denna
kritik synes vara berättigad och Fransén påpekar åtskilliga misstag och
feltolkningar av de historiska källorna, som Adell gör sig skyldig till.
Även Adells språkliga funderingar bemötas, t. ex. hypotesen om att
samtliga översättares språk (minst 11) skulle avspegla sig i de olika
bibelböckerna. Detta djärva antagande har jag redan bestämt
tillbakavisat i en recension av Adells arbete i denna årsskrift 1937,
s-och 282. När Fransén åter under hänvisning till E. Neuman synes
vilja göra gällande, att några sådana olikheter icke skulle föreligga att
man över huvud taget behöver räkna med olika översättare, är han
ohjälpligt föråldrad. Neumans hypotes6, att Olaus Petris språk kan spå-
1 Publicerade i Nvtt Förråd af äldre och Nyare Handlingar rörande
nordiska historien, 1753.
2 Om källorna till 1526 års översättning av Nya Testamentet, 1893.
3 Se senast Inledningen till Nya Testamentet i Gustav Vasas Bibel, 1941.
4 Till frågan om förlagorna för 1541 års översättning av Gamla
testamentet, Lund 1941.
5 I fortsättningen förkortas ibland Gustav Vasas Bibel 1541: GVB och
Nya Testamentet 1526: NT 1526 eller NT.
8 I Arkiv för nordisk filologi 44 s. 1 f. (1927).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
