Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Nat. Fransén, Nya Testamentet på svenska 1526—1541 (Prof. Natan Lindqvist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2o8
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
ras i hela urkunden och att de variationer som förekomma där icke
behöva utesluta honom som ensam översättare, har vederlagts av hela
den följande språkforskningen i ämnet, vilken byggt sin bevisning icke
på ett ensidigt ortografiskt material som Neuman utan på mera
utslagsgivande språkföreteelser såsom ordförråd, syntax, namnskick m. m.1
I detta fall är Adell, åtminstone i sin tidskriftsartikel i Scandia 1937, i
gott sällskap, och även om denna artikel från metodisk synpunkt
företer vissa brister, innehåller den material, som ytterligare styrker den
av skilda forskare framställda uppfattningen, att olika språk kan skönjas
i olika partier och att språket på åtskilliga punkter mera talar för andra
översättare än Olaus Petri, bland dem Laurentius Andreæ. Fransén
förklarar (s. 117), att han icke gör »anspråk på sakkunnigt omdöme i
dessa filologiska frågor», men accepterar i alla fall Neumans mening
utan att ta någon hänsyn till den följande filologiska diskussionen, trots
att han under hand underrättats om dennas existens.
I överensstämmelse med den ovan relaterade, av Fransén ställda
tesen blir hans viktigaste uppgift i slutkapitlet att söka uppvisa, att
Nya Testamentet 1526 har tagit det starkaste intryck av de lågtyska
bibelöversättningarna, vilka enligt honom äro bärare av devotio
moderna-traditionen, t. ex. Kölnbibeln 1478, Lübeckbibeln 1494 och
framför allt Halberstadtbibeln 1522. Att NT 1526 »företräder devotio
moderna’s allmänna ståndpunkt» är författaren på det klara med redan
före den språkliga undersökningen (se sid. 109). Utan direkt
hänvisning till sitt språkliga material påstår Fransén också (s. 121), att »Nya
Testamentet 1526 har lågtyskans jämnflytande, samordnande
satsbyggnad med talrika participialkonstruktioner (part. pres.) i motsats till
1541—42 års bibel, vilken liksom högtyskan ofta söker imitera latinets
(humanismens) subordinationsförhållanden även i satsbyggnaden». Nu
förhåller det sig i stället tvärtom, vilket jag upprepade gånger framhållit2,
att NT 1526, trots vissa tydliga strävanden mot folkligt språkbruk, i
mindre grad än GVB (och Luther) kunnat frigöra sig från de latinska
syntaktiska konstruktionerna, bland annat Subordinationen i
satsbyggnaden.
Fransén ger nu i förbigående Stave och mig ett välvilligt
erkännande för att vi sett och framhållit, att nytyskan spelat en mycket liten
roll i NT 1526 i motsats till lågtyskan och att den senare däremot får
träda tillbaka för högtyskan i Bibeln 1541. Vi ha emellertid enligt
författaren icke förstått den djupaste grunden härtill, nämligen att de från
1 Se bl. a. Nät. Lindqvist, Ark. för nord. fil. 52 (1936), K. G. Ljunggren,
Studier över verbalsammansättningen i 1500-talets svenska (1937) och i Ark.
för nord. fil. 56 (1941), Birger Bjerre, Nordiska konjunktionsbildningar med
temporal innebörd II, s. 228 f. (1938), Johan Palmer, Undersökningar i
Olavus Petris språk III, s. 148 f. (1939) m. fi.
2 Se senast Inledningen till Nya Testamentet i Gustav Vasas Bibel (1941.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
