Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 4. Högmålsprocessen mot Boëthius 1697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5-2
ERIK BERGGREN
teligen tränne resor exciperat forum». Han återvänder således här
till sin begäran om vederbörlig domstol, då man ej kunde begära,
att denna uteslutande världsliga domstol skulle förstå hans helt
andliga sak. Han slutar: »För alla desse åfwannämde skiähl kan iag
intet underskrifwa dänna relation såsom någon rätt och opartisk
relation. Ty iag kan ju icke dömma mig sielfwan, så länge Gudh
och mit egit samwet mig intet dömmer. Utan iag lugnar mig däraf,
at ändoch iag är af alla Menniskior förlåten, har likwisst Herren
min Gudh den iag dag och natt åkallar intet mig förlåtit eller
öfver-gifwit. Utan han står mig på min högra hand som en wäldig hiälte
til at bewara mig ifrån all ond gärning och frälsa mig til sit ewiga
Rike.»1
Boëthius stod fast och inga övertalningsförsök, ingen
fängelseisolering eller hotande stränga straff kunde förmå honom att ge vika
eller återkalla. Han är fullt förvissad om att han går högre ärenden
och att han står under Guds särskilda beskydd.
Som en rättegångshandling bör man även betrakta skriften
The-ses nonnullae theologicae cum subjectis antithesibus, som Boëthius
inlämnade till kungl, kansliet, den 25 febr. 1698.2 Denna latinska
avhandling är uppställd i disputationsform och består av 33 teser
med motsvarande antiteser. Den ger en samlad framställning av
Boëthius’ anmärkningar. Vi få i det följande tillfälle att något
beröra denna traktat.
Ytterligare en längre skrivelse till rätten insändes av Boëthius
den 29 april. Den är föranledd av brev från de båda präster,
Boëthius rådgjort med, innan han avsände sina första inlagor från
Falun i nov. 1697. Ekman och Holstenius hade fått underrättelse om
att Boëthius särskilt nämnt dem i sin första svarsskrivelse till
hovrätten. De skynda sig nu att i brev betyga sin undersåtliga
vördnad och förklara sina överläggningar med den farlige moraprosten.3
Ekman ger i sitt brev uttryck åt en underdånighet, som närmar
sig kryperi: »oc kan bedyra wid Gudh at jag altid hafft fruchtan,
1 N. 1996, 48 i, slutet.
2 Theses finnas i flera avskrifter: bl. a. två i Manuscripta Boëthiana, 2
(varav den första anges som original, se registret) och en i Manuscripta
Boëthiana 4.
3 Olof Ekmans brev i N.50, Holstenius’ brev omnämnes i Boëthius’ inlaga.
Denna finns likaledes i N. 50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
