Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 6. Oppositionens karaktär, dess tids- och idéhistoriska sammanhang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5-2
ERIK BERGGREN
det folkrättsliga resonemang om maktöverlåtelsen, som Lenæus
driver, har han även kunnat lägga liknande lärdomar från Hugo
Grotius och en dennes lärjunge Johan Henrik Bceclerus.1
Härtill kommer, att Boëthius säkerligen känt sig som
representant för den gamla svenska bondefriheten, som hade en stamort
i Dalarna, just i de trakter, där Boëthius var präst. Utifrån denna
folkliga utgångspunkt har man till stor del att se Boëthius’ hela
samhällskritik, särskilt då denna vänder sig mot de förnämas
girighet, lyx och överflöd. Mot bakgrunden av missväxtårens nöd bland
småfolket ter sig detta överflöd för honom som en skriande
orättvisa. I ett brev till landshövdingen i länet, skrivet på sommaren
1697, framträder Boëthius som sin sockens representant mot den
kunglige ämbetsmannen.2 Särskilt klandras denne för att han
nyligen på en ämbetsresa dragit fram med stort följe, fastän han känt
till landsändans nödläge. Det är ett ofta återkommande drag i
Boethius’ senare skrifter, att han går till rätta med de höga
herrarnas överdåd och syndiga leverne. Därav följer, menar han, deras
ovärdighet att stå i spetsen för rikets styrelse. Hans framhävande
av rådsherrarna som de egentliga syndarna i de första inlagorna
mot enväldet bör betraktas i sammanhang med denna kritik av
aristokrater och ämbetsmän. Boëthius företräder även i detta stycke
en tradition från sitt eget stift. Samma kritik hade tidigare med
skärpa framförts av biskop Laurelius och helt nyligen av Boëthius’
samtida och vän Olof Ekman.3 Boëthius står här på en gång som
representant för det svenska bondesamhället och för det myndiga
och kallelsemedvetna prästerskapet. Han hade också efterföljare i
de präster, som i början av 1700-talet framträda som ledare för
de ofrälses opposition mot enväldets ämbetsmannastyrelse.4
Men den bärande grunden till Boëthius’ uppträdande är till sist
1 I ett brev från 1681 till O. Troilius (handskrift sign. Ep. T. 17) säger han:
»Gud weet hwem har tagit min Osiandri observationes in Grotium.» Bæclerus
citeras i Manuscripta Boëthiana, 3, s. 4 f. Beträffande denne och hans vistelse
i Sverige 1649—52 se Sv. biogr, lex., 5. — Att de blivande prästerna i
allmänhet denna tid fingo undervisning i politik och statsrätt framgår bl. a. av E.
Hjärne, Från Vasatiden till frihetstiden, s. 18.
2 Brevet i avskrift i X 253. Det är skrivet efter Karl XI:s död men före
inlagorna mot enväldet.
3 Se. E. Linderholm, Sven Rosén, s. 61 ff. och s. 76.
4 Se P. Wieselgren, a. a., s. 272.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
