Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 6. Oppositionens karaktär, dess tids- och idéhistoriska sammanhang - 7. Boëthius’ andliga utveckling och omvändelse. Hans förbindelser med pietismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACOB BOËTHIUS OCH HANS OPPOSITION
2 5
icke några från olika håll kommande inflytelser och- traditioner,
utan hans upplevelse på profeternas sätt av Guds kallelse att straffa
de företeelser i stat och kyrka, som han fann stridande mot Guds
ord i Skriften och samvetet. I Skriften, hos kyrkans lärare, i det
svenska samhällets traditioner och i viss mån även hos profana
statsrättslärda har han hämtat impulser, stöd och vapen för striden.
Men kraften, modet och den aldrig sviktande uthålligheten har han
hämtat från fördolda kraftkällor. Förklaringen till hans
obegripliga förmåga att trots vedervärdigheter hålla modet uppe och få
ny kraft att kämpa för sina ideal, ligger till stor del i hans andliga
utveckling. Det återstår oss att något närmare lära känna denna.
7. Boethius’ andliga utveckling och omvändelse.
Hans förbindelser med pietismen.
Huvudkällan för kännedomen om Boethius’ andliga utveckling
är hans Syndabekännelse, inlämnad till pastor primarius i Stockholm
15 mars 1708. Denna skrift är ett högst märkligt aktstycke och
torde vara enastående för sin tid. Det är icke blott en
syndabekännelse, som i oförbehållsamhet och samvetsgrannhet fyller ett
skrupulöst samvetes krav, det är också en redogörelse för författarens
andliga utveckling, andaktsövningar, reformkrav och åsikter.
I Syndabekännelsen betraktar Boëthius sitt tidigare liv utifrån
den utsiktspunkt han vunnit genom sin plötsliga omvändelse, som
han upplevt under Nöteborgstiden. Det sammanhang, i vilket
omvändelseberättelsen står omtalad, tyder på att den inträffat rätt
snart efter Boëthius’ ankomst till Nöteborg, kanske under år 1699.
Man skulle ju med anledning av vad man vet om hans tidigare
religiösa nit och hans profetiska kallelsemedvetande vänta, att hans
andliga liv varit rikt, att det kunnat ena hans strävanden och helga
hans dagliga liv. Men Boëthius förnekar detta och omtalar de svåra
synder han vet med sig, att han begått alltifrån ungdomen fram
till tiden för bekännelsens avfattande. Det är en nästan
chockerande uppriktighet, man möter på dessa sidor. Han omtalar
synder, som hans starka sinnlighet drivit honom till, lättsinniga
förströelser och omåttlighet i mat och dryck från studenttiden och
senare år, högfärd och prålighet i klädedräkten och allehanda små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
