Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 7. Boëthius’ andliga utveckling och omvändelse. Hans förbindelser med pietismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACOB BOËTHIUS OCH HANS OPPOSITION
2 5
nad––-Ja, Gud har fördänskul giort oss fri från sin egen lag,
hela dän så kallade Mosaiska lagen, intet i anseende til däs wetskap
samt fria barnsliga wördnad oc äfterlefnad, utan til lagsens
egente-liga twång, hoot oc sträf oc dän förra trälactiga fructan.» Han har
fått en ny syn på rättfärdiggörelsen, som har hans egen märkliga
omvändelse till bakgrund. Vi anföra hans ord härom: »Wij måste
först wara frie från Synden, Döden oc fördömelsen, försonte mäd
Gudh, helige oc rätfärdige för Gudh genom en san omwändelse til
Gudh oc trona på Christum. Oc sedan wij äre således wordne
helige oc rätfärdige Guds barn oc arfwingar, oc Jesu Chr. Bröder oc
mädarfwingar, delachtige af Guds Sons Ande oc Sinne, wandre
wij sedan af et gladt oc godwilligt hiärta, uti samma Andanom oc
nådeförbund mäd Gudh på rätfärdighetens wäg utan fructan för
Guds oc menniskiors lag. Män med en rehn oc barnslig kärlek oc
fructan i Gudi, at wij hans goda Anda oc Nåd igenom Kötsens orena
gärningar icke bortmista måge.»
Boëthius lever ett nytt liv, där han med större beständighet
och framgång kan sträva mot fullkomligheten och hålla sig ren från
världsliga begär: »Jag är ännu intet fullkommen, men jag far fast
därefter och at hålla mig obesmittat af werlden», säger han i brev
till en god vän 1705.1
Ett drag i Syndabekännelsen, som för honom själv klart
markerar den nya livsinställningen, är hans syn på lärdomsväsendet och
den »världsliga visheten». Med förakt talar han om sin egen
akademiska »uppblåsenhet», som drivit honom till »otidiga och omogna»
orationer och disputationer och sökande av akademiska titlar. Den
världsliga visheten är hednisk och intet värd. I en särskild traktat
»Om Visheten»2, inledd med ett citat från Olof Ekmans
Siönöds-Löffte, går han skarpt tillrätta med denna världsliga vishet, som
icke höves en kristen människa, som har en så mycket större
vishet i Guds ord.
Men trots detta förakt för det gamla väsendet och trots den
nya ödmjukheten och ångern över synderna från det föregående
viker han icke från sin oppositionella ståndpunkt mot
styrelsesättet. Här står han orubbligt fast. Det enda han i detta avseende
beklagar är, att han låtit locka sig att gå eden på kyrkoordningen och
1 Brevet skrivet i febr. 1705 i N. 1996.
2 Manuscripta Boëthiana, 3.
4—42631. Kyrkohist. Årsskrift 1942.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
