Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 7. Boëthius’ andliga utveckling och omvändelse. Hans förbindelser med pietismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5-2
ERIK BERGGREN
om det nit han visat i tjänsten säger han, »men bemälta Nit har
jag undertiden ja ofta ok mycket med wrede, hastighet ok
ostadighet, obetänksamhet, otålighet ok stålthet ok upblåsenhet blandat ok
förskämt» (Syndabekännelsen, s. 19).
Boëthius’ mellan ytterligheterna slitna ande skulle äntligen få
ro. Men dessförinnan hade disharmonien hos honom mellan ideal
och verklighet drivit honom till bristningsgränsen. Han berättar,
att han för pastorn på Nöteborg bekänt en synd, som dag och natt
plågat honom, nämligen att han mottagit en penninggåva från
prästerskapet i Stockholm vid avresan. Men han hade icke bekänt sin
»största nöd, ok då jag intet annat förstod än at alla mina Kropps
ok Själs Krafter förswunno, ok döden war för handen, förlänte
lik-wist ändtel. den H. Barmhärtige Guden den nåden at jag gaf mig
alldeles under Guds Faderliga wälbehag, antingen at fördöma mig
eller ok at göra mig saligan ok kastade mig således med Trone i
Kristo, ehuru swag hon war, likasom på hans faderliga allmakts ok
barmhärtighets armar, då uphörde straxt frestelsen, så at jag blef
befriat ifrån den fördömande samwets matken eller ångesten, ok
med nåden wederquekt.» (Syndabekännelsen, s. 44.)
Ur gudsövergivenhetens förtvivlan och ångest var Boëthius i
ett slag räddad över till en ny värld, där vredens och lagens
omutlige Gud var förvandlad till den barmhärtige, nåderike Guden i
evangeliet, Jesu Kristi och varje kristen människas fader. I detta läge,
där han nu får allt det till skänks, som han tidigare med sin envisa
kamp själv försökt vinna, enhet i de motstridiga böjelserna, själslig
ro och frid, ser Boëthius tillbaka på sitt föregående liv. Han vill
bekänna alla sina begångna synder för pastor loci i Viborg, men
nekas att göra detta och beslutar då att skriva sin bekännelse att
offentliggöras för hela menigheten i riket. För honom själv har
behovet att bekänna synden, kanske omedvetet, kommit av en strävan
att bli av med all den gamla surdegen och så kunna göra en ny
början, få en ny start för vandringen mot fullkomlighetens mål.
Hans livsinställning och syn på uppgifterna har fått ett nytt.
ljus, en ny barnslig sorglöshet och lätthet. Det framgår t. ex. av
hans skrift »Om eden» (1704). Han talar där om det nya livet i
evangeliets ljus och sätter det emot livet efter lagen. De kristna verken
kunna endast behaga Gud, om de »flyta af en ren tro på Gudh oc
hans bud, af et friwilhgt glatt hiärta, oc barnslig fructan oc wyrd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
