Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEVATIONSSTRIDEN OCH ENIGHETSFÖRBUNDET
IOI
»Vad märkte folket ute i församlingarna till en början av
reformationen? En del ceremonier bortföllo hastigt nog, men gudstjänsten
var till en början icke över hövan förändrad.» Till det yttre var det
samma präster som fungerade och förrättade nattvardsgudstjänsten
i mässdräkt.1 Man märkte icke, att något principiellt nytt hade
kommit. Under Erik XIV:s tid gjorde sig under impuls från invandrade
calvinister en stark opposition gällande emot ovan omtalade bruk.2
Denna opposition, som stöddes av konungen, fann sin främste
motståndare i ärkebiskop Laurentius Petri Nericius, som försvarade de
gamla ceremonierna som en tillåten och tillbörlig utsmyckning av
nattvardens och dopets mysterier. Den svenska kyrkan slog vakt
om ceremonier, som den ansåg adiaphora, just därför att dessa
angrepos av personer, som stodo den calvinska
sakramentsuppfattningen nära och avvisade adorationen — tillbedjan inför
nattvardselementen. Laurentius Petris kyrkoordning av år 1571 präglas av
en stark pietet emot gamla bruk från fornkyrkan, även om det flera
gånger framhålles att dessa, i händelse av outrotligt missbruk, kunna
avläggas. På »the sacramentares» anklagelse erkänner Laurentius
Petri oförbehållsamt den svenska kyrkans bruk av »målning och be-
läter, — — —- salt, liws, Christninga kläder,–––Item at wij
kalle med the Påueska Herans Natward Messo, och brukom ther til
messokläder, altare och altarekläder, gyllene eller selffuer kalkar och
patener, Wij consecrere och uphöye Sacramentet, och haffuom andra
sådana Papistiska åthäffuor med korsande och tecknande––».3
I de häftiga angreppen på »papismi vestigia» såg Laurentius Petri
symptom på calvinistiskt kätteri.
Vid denna tidpunkt var kyrkans front i första hand riktad emot
calvinismen. När motsättningen till den romerska kyrkan senare
trädde i förgrunden, genom liturgiska striden och Sigismunds
trontillträde, blev den svenska kyrkoledningen oroad av den folkliga tro
och kult, som anknöt till elevationen och dopceremonierna, bruket
av ljus m. m. Efter en viss tvekan, ja inre strid, bortlade kyrkan
efter Uppsala möte 1593 dessa ceremonier; en åtgärd som åtföljdes av
starka spänningar en lång tid framåt.
1 Vissa partier av mässan sjöngos på latin (efter 1541). Bönderna ville
ha sjungen mässa.
2 S. Kjöllerström, Striden kring kalvinismen i Sverige under Erik XIV.
3 Laurentius Petris Kyrkoordning av år 1571, s. 11—12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
