Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIO
OLLF. HELLSTRÖM
Upptakten till denna reform inträffade i Strängnäs stift under
intryck av motståndet gentemot Johan III:s liturgi. På
stiftssynoden 1592 avskaffades upphöjelsen, kristningskläder, bruket av
korstecknet i gudstjänsten och av ljus om dagen i kyrkan.1 Ett
enskilt stifts prästerskap har här helt visst med Karls stöd och kanske
efter hans önskan2 dristat sig att göra ändring i gällande handbok.
Detta beslut torde ha ökat den misstro, som i vissa kyrkliga kretsar
rådde emot strängnäsklerus vid denna tidpunkt. I sin kamp emot
liturgien hade Strängnäs prästerskap av sina motståndare beskyllts
för calvinistiska strävanden. I ett brev från januari 1589 varnade
ärkebiskop Andreas Laurentii Björnram Strängnäs stifts
prästerskap för calvinistiska tendenser.3 I samma brev påvisade han att
Karl vid sitt hov bortlagt exorcismen. Misstron emot hertigens
religiösa ståndpunkt överfördes nu och vid senare tillfällen på
Strängnäs stifts prästerskap.4 Anhängare av liturgien och de som ville
behålla alla gamla ceremonier i Laurentius Petris handbok bemötte
med calvinistanklagelsen beskyllningen för papistiska strävanden.
På katolskt håll har man tidigt betraktat hertig Karl och hans
prästerskap som calvinistsympatisörer.5 Den katolska propagandan använde
sig under den följande tiden också av anticalvinska slagord. Som
stridsställningen emot befarade calvinistiska tendenser var mycket
stark också inom den snart dominerande lutherska ortodoxien,
blev ordet calvinism i Sverige »det mest föraktade namn i världen»
–— »hvilket den menige man mera förfärar och ändsätter än
själfva djäfvulen».6 I ärkebiskop Andreas’ brev av 1589 sades det
1 Svenska Synodalakter efter 1500-talets ingång, 2 serien, Strängnäs
stifts, s. 55. Det vita dopklädet var mycket omtyckt av allmogen i Norden.
Se Troels-Lund, Dagligt liv i Norden, VIII, s. 77—79. Det var bibehållet i
de tyska lutherska handböckerna.
2 E. Rodhe, Dopritualet i svenska kyrkan efter reformationen, s. 47.
3 Ch. Nettelbladt, Schwedische Bibliothec, IV, s. 94—98. Jfr J. A.
Hammargren, Den liturgiska striden, s. 212.
4 Vid 1572 års uppsalakoncilium hade beslutats, att man ej ville tillstädja
»någhor andre Ceremonier, antingen aff sigh sielff, eller the som fremmande äro
i bruket införer. Ther medh han må åstadh komma Stichten, eller och
Församlingarna emellan, twist, buller och oenigheet» (Confessio Fidei, fol. 288).
5 Så i brev från Possevino 1 september 1580. (A. Theiner, Schweden
und seine Stellung zum heiligen Stuhl, II, s. 336—346. Jfr H. Block, Karl
IX som teolog och religiös personlighet, s. 127—128.)
6 Cl. Annerstedt, Olaus Martini, s. 117.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
