Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEVATIONSSTRIDEN OCH ENIGHETSFÖRBUNDET
IOI
lartopaeus herdabrev förklarar att upphöj elsen genom folkets
övertro och missbruk upphört att vara »fri medellting». Den vore nu
indirekt förbjuden i Bibeln som en »styggelse för Gudhi», eftersom
man ansåg den vara nödvändig för gudstjänsten och gjorde en
samvetssak av dess bevarande. Ingen har rätt att följa bud som
Herren ej själv uppställt i skriften. Att som fäderneärvd sed försvara
upphöj elsen och andra »fädrens rätter» vore att orena sig med
dessas avgudar. Detta citat från Hesekiel anföres upprepade gånger.
Det är troligt att dessa uttalanden återgå på ärkebiskopens egen
förkunnelse.1 Bröderna Petris pietetsfulla, pedagogiska syn på
riterna överges nu i religionskampens och den ortodoxa
apokalyp-tikens överhettade atmosfär. Att tillgivenheten för de
fäderneärvda kultbruken betecknades som en yttring av avguderi och
kätteri måste ha skärpt de religiösa motsättningarna avsevärt.
Allmogen med sin respekt för fädernas tro har känt sig kränkt i sin
religiösa känsla. I samma anda som Melartopæus’ brev talar biskop
Ericus Erici om »inutiles ac superstitiosas has ceremonias–-
impedimenta sinceræ Religionis».2 Det står oss ej fritt att
återinföra de avlagda riterna »med största skandal och sanningens
förnekande». När det kungliga partiet förfäktade att ceremonierna
just i sin egenskap av villkorliga bruk kunde återupptagas, har
kyrkoledningen häri sett en kättersk mening.
De finska herdabreven klandra såväl de förhastade
reformivrarna som de för reformen ljumma och fientliga prästerna.
Melar-topæusbrevet ivrar starkt för en grundlig katekesundervisning i
skriftens läror.
Liturgisterna riktade på sin tid Laurentius Petris
anticalvinis-tiska argument mot Strängnäs’ reformivrande prästerskap. I den
1 I dennes företal till Laurentius Petris Dialogus Om then förwandling,
som medh Messone skedde — — — 1542, möta likalydande uttryck: »All
menniskio stadgars fund och egin whalda Gudsstienst» är avgudadyrkan. Gud
bjuder ju att vi ej lägga något till eller taga något ifrån hans ord.
Avguda-dyrkare äro de som följa fädrens bud och rätter och med »blott uthwertis
skeen lydna Gudi bewisa». I företalet till Laurentius Petris: Om Kyrckiostad-
gar–— säger Angermannus med ord erinrande om Melartopaeus brev:
»Whad som skeer uthan tro thet är synd, det skine så gott det någonsin kan.»
Flera citat kunde anföras. Det förstärkta gammaltestamentliga inflytandet
är tydligt.
2 Lagus, Saml. af Domkapitks i Åbo Cirkulärbref, s. 42.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
