Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIO
ollf. hellström
därefter griper emellertid den viljestarke hertigen åter
regeringsmakten. Karls propaganda för den stundande riksdagen bröt sig
mot en intensiv agitation från konungstroget håll. Den politiska
atmosfären var till ytterlighet laddad. »Hotet om inbördeskrig låg
ett ögonblick på mångas läppar.»1 Karl befann sig nu i en
statsrätts-ligt mycket utsatt position. Då han med förbigående av rådet vände
sig till menigheterna på marknaderna tog han ett steg utöver
gränsen för hävdvunnet svenskt statsskick och beträdde den
revolutionäre demagogens bana. Han visar sig nu som den födde
folkledaren med en säregen förmåga av målmedveten, suggestiv påverkan
och smidig taktik. Karls agitation vid denna tidpunkt har
karakteriserats som »en vädjan till allmogens dom och till revolutionära
medel».2 Bilden av Arboga riksdag bör inte undanskymma det
faktum att även om Karl efter Arboga riksdag framstår som en
diktator med bönderna som sitt verktyg, så var hans ställning svagare
och osäkrare före denna. I ett så traditionsbundet land som det
dåtida Sverige var det ej möjligt att grunda en riksdag enbart på
allmogens medverkan. Karl kunde ej räkna på adeln, som redan
på Söderköpings riksdag visat tydligt oppositionella tendenser. Den
såg sitt huvud i rådet. Han var därför nödsakad att finna stöd hos
prästerskapet under vars inflytande Stockholms borgerskap
säkerligen stått. Karl har väl med sin allmogeagitation redan utövat ett
visst tryck på biskoparna. I sin propaganda tog han emellertid stor
hänsyn till prästerskapets åskådning och till dess farhågor och sökte
härvid nog beslöja sina yttersta intentioner. Han inskärpte
oavlåtligt sin trohet emot konungen och framhöll, att han endast sökte
dennes bästa.3 Det är i första hand kyrkan han vill vinna genom
att understryka faran för en väpnad katolsk reaktion med de
trotsande ståthållarnas stöd. Liksom i sina hänvändelser till allmogen
med varningar för adelsryttarnas förtryck har Karl här sökt
tillspetsa motsatserna för att främja sin personliga makt.
I början av december utfärdade hertigen mandat till landsor-
1 Ahnlund, Ur klubbekrigets förhistoria, H. T. för Finl. 1930, s. 15.
Rättsläget var obestämt och skilda sociala och religiösa jäsningsämnen voro
i omlopp.
2 Ahnlund, a. a. H. T. för Finl. 1930, s. 15.
3 I brev från denna tid säger han rent av, att han föranletts hålla riksdagen
för att göra konungen till viljes. SRA, III, s. 813—814.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
