Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Marie-Louise Nordmark, Nanne Kärling, munk och frälseman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
marie-louise nordmark
Återkommen för andra gången stannade Nanne ett halvt år i
Varnhem, och under denna tid sökte han ständigt bevisa för abbot
Arvid, att han av föräldrarna tvingats i kloster och aldrig själv velat
bliva munk. Så flydde han för tredje gången och tog tjänst hos en
adelsman1, hos vilken han stannade i tre år.2 Att han så länge kunde
hålla sig dold och ej röja sitt namn och sin härkomst är kanske ej
så underligt, om man betänker dåtidens förhållanden. Dessa år,
1430-talets sista, voro synnerligen oroliga, och det erbjöd med
säkerhet ingen som helst svårighet att okontrollerad finna plats i en
frälsemans följe. Var och vem eller vilka Nanne tjänade är omöjligt
att klarlägga. Då tre år gått, fingo emellertid hans släktingar reda
på honom, och för att tvinga honom tillbaka till Varnhem hänsköto
de saken till ärkebiskopen, Nils Ragvaldsson. Nannes broder Torsten
var nu, 1440, död, och möjligt är, att det var hans syster Gunnor
och svågern Erik Holmstensson, som denna gång sökte göra honom
till munk för att på det sättet erhålla större arv efter hans föräldrar.
Fallet Nanne Kärling är ytterst exceptionellt, och det måste ha
väckt oerhört uppseende i samtiden, sedan det dragits inför den
svenska kyrkans överhuvud. Aldrig i cisterciensordens svenska
historia har det veterligen hänt, att någon man mot sin vilja hållits
i kloster.3 Orsakerna till att Nannes sak fördes inför Sveriges
ärkebiskop kunna diskuteras. Enligt cisterciensordens stadgar avgjordes
alla klostrens inre angelägenheter av generalkapitlet, som hölls varje
år, och av ordens primas, abboten i Citeaux.4 Från stiftsbiskoparnas
jurisdiktion voro cisterciensklostren eximerade5, men beträffande
ärkebiskopen, kyrkoprovinsens överhuvud och påvens ställföreträ-
författare påstår, att abbot i Alvastra vid detta tillfälle var Andreas. I brevet
är abbotens namn ej nämnt. Då Andreas nämnes första gången i april 1437
och hans företrädare Magnus sista gången i maj 1436, är det osäkert vem som
handhade fallet Nanne Kärling (jfr ibdm, s. 129).
1 I Arvids brev står, att Nanne gav sig i tjänst hos frälsemän: »hovales».
»Hovalis» är en latiniserad form av ordet hovfolk och betyder »en till häst
tjänande frälseman» (och väl även en frälsemans knekt). Jfr Hammarström,
a. a., s. 191.
2 Ortved har (1, s. 244) känt till abbot Arvids brev av 1446 och summariskt
redogjort för detta. Dock har han förbisett uppgiften om de tre år Nanne
var i »världslig» tjänst, då han för tredje gången flytt från Varnhem.
’ E. Ortved, a. a., s. 243.
4 F. Hall, a. a., s. 9 ff. och s. 21 ff.
6 Ibdm, s. 29 ff. Om cisterciensklostrens eximering från biskoparna se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
