Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Johan Wætterdahl och Evangeliska Sällskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej skriva, eftersom legationspastor Brunnmark redan erhållit
uppdrag att framlägga saken för detta. Paterson ogillade, att så skett.
Bibelsällskapet hade icke bort besväras med detta ärende. Detta
synes alltså bekräfta Westins förmodan, att bibelsällksapet icke
tidigare tagit ställning till apokryfernas uteslutning ur Evangeliska
Sällskapets biblar. »Min plan», tillägger Paterson, »skulle ha varit
at trycka 5,000 ex. på Sälskapets bekostnad och jag är vist at det
skulle hafva varit nog för flera år.»
Uttalandet klargör, att det var på Patersons tillskyndan, som
apokryferna utelämnats i sällskapets biblar. Paterson framträder
emellertid icke som en kategorisk motståndare till apokryferna. Han
syftade dock medvetet till att göra den apokryffria bibeln till regel,
och bibeln med apokryferna till ett undantag, som skulle beviljas
efter särskild framställning. Bibeln utan apokryferna skulle i all
stillhet tryckas och spridas i förhoppning, att detta finge passera
oanmärkt. De engelska penninggåvorna skulle icke brukas till att
trycka apokryferna. Hans meningsfränder i Evangeliska
Sällskapets styrelse kände av allt att döma icke till den reservutväg, varmed
Paterson planerat tillfredsställa eventuellt missnöje. De trodde sig
helt visst fullfölja Patersons intentioner, när de motsatte sig
varje tryckning av apokryferna.[1] De ville icke ens upptaga frågan
till behandling inom styrelsen.
Den egenmäktighet, som Paterson och Evangeliska Sällskapets
ämbetsmän lade i dagen i denna fråga, gjorde givetvis
motsättningarna starkare än de eljest behövt bli. Apokryfvännerna i styrelsen
fingo också stöd från andra håll. Ute i landet reagerade man både
inom prästernas led och i de breda lagren[2] mot sällskapets åtgärd.
Om prästerna ofta uppträdde som talesmän för apokryfernas
behållande, berodde det säkerligen i regel icke på någon personlig
förkärlek för dessa böcker, ej heller uteslutande eller kanske ens främst
därpå, att de ville slå vakt om den svenska lutherska
bibeltraditionen. I många fall drevos de framför allt av omtanken om det enkla,
bibelläsande folket, som hade dessa böcker kära, och som nu kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
