Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Johan Wætterdahl och Evangeliska Sällskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tro, att de ej fått bibeln fullständig. Därför kunde också en
herrnhutisk lekman som Hambræus i sällskapets ledning träda i bräschen
för apokryferna.[1] Både allmänna farhågor och direkt inrapporterat
missnöje hos folket låg bakom apokryfaktionen våren 1813.
Wætterdahls intime vän pastor Sundelin i Norrköping hörde till de präster,
som själva icke önskade apokryfernas tryckning. På sin höjd kunde
han gå med på, att de trycktes »särskilt för dem, som vilja ha Bel
i Babel. De få honom snart in natura.»[2] Likväl hade han måst göra
den iakttagelsen, att »några, näml. folk af gemena classen», funno
sällskapets bibelupplaga ofullständig.[3] Legationspastor Brunnmark,
som kom hem från England och under sommaren 1813 sonderade
stämningen i frågan, blev övertygad om nödvändigheten att trycka
apokryferna.[4]
Wætterdahl, som vid denna tid var en varm förespråkare för
apokryferna[5], företog sig på våren samma år att av ett större antal
ledamöter i sällskapet begära uttalanden i saken och somliga av
dessa svar ha bevarats, de flesta i Br 75. Regementspastor Elson
betygar, att han alltid varit rädd för att omtala, att sällskapets
biblar saknade apokryferna, ty då skulle ingen enda i hans hemort
vilja ha dem.[6] Komminister Norberg i Ullervad insände en
utförlig skrivelse till Evangeliska Sällskapet, där han ingående
motiverade apokryfiska böckernas bibehållande. Han framhöll detta
alldeles särskilt som ett önskemål från »den olärda classen», »de
enfalldige af allmenheten», som till och med mer än tillbörligt värderade
dessa böcker. Norberg försäkrade, att här och där de givas, som
yttra, när de få höra, att apokryferna saknas: »Då är det förnämsta
borta utur Bibelen.» Köparna hade alltid hört sig för, om de nämnda
böckerna funnits med, och när de funnit, att de saknats, »alltid visat
sig litet mindre nögde». Det enkla folket älskade det historiska,
som gavs i dessa böcker.[7] Även Pehr Tollesson ömmade i brev till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
