Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Emilia Fogelklou Norlind, Nyare synpunkter på häxväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
emilia fogelklou norlind
har som fornhistorisk bakgrund den vida djupare ansvarighet, som
tidigare ålegat kvinnorna i allt som rört fertilitet och barnsbörd.
Det är ännu i iöoo-talsprocesserna en samhörighet mellan häxa
och jordemoder.1 I Västgötalagen tar kvinnan ensam rättsansvar
för trolldom2, medan i andra svaromål mannen bär ansvaret också
för henne, som ej är rättssubjekt. Vittnesgill är kvinnan ännu i
fråga om födsel.
När Pierre de Lancre3 i början på iöoo-talet gick omkring och
frågade de som häxor anklagade kvinnorna, hur de kommit in på
detta väsen, förklarade de sig vara tillfreds därmed. En säger, att hon
inte trott det vara något ont, en annan att hon tyckte det var
roligare i Blåkulla än i mässan och att djävulen sagt henne, att det
skulle bli till större glädje längre fram. Det är underliga obelysta
folkdjup, som utan skamsenhet får uttryck i kvinnornas svar.
Annorlunda tedde det sig i Österdalarna. När prosten Skragge
frågar de anklagade, »om dhe aff detta väsendet hade någon nytta,
profijt och hugnad, säija de att dhe hava der af intet annat än
fat-tigdomb, nödh, rädzla, sorg, arbete, veeplåga och på sistone döden
och der effter den evinnerlige för dömmelsen. Men Satan
förblindade så deras ögon och sinne att dhe måste göra efter hans
befallningar.»
Det hade blivit en djup kulturklyfta mellan könen. Männen
hade sin samhälleliga ställning och sin öppna gemenskap i byalaget.
Det fanns kvinnor, som genom sina män kunde känna sig inlyfta i
staten. Och det fanns kvinnor som djupt fattade kyrkans budskap
och där förnummo samfundsgemenskap. Men andra kvinnor kände
sig väl stå kvar i makt och stånd endast genom dessa nedärvda
fornriter, där sexualiteten ej betraktades som syndens upphov, hur
primitiva eller förvillade former den än tog. Få av dem hade väl
mött kärlek i äktenskapligt liv. Och tyngda av tradition, rörde de
sig med redan förbrukat föreställningsstoff inom en ny och levande
kultur, som av all makt skuddade ifrån sig den forna tekniken och
dess fertilitetsriter. Många blevo offer för sin konservatism. Och
många betygade att de aldrig velat ont med sin konst, om än kanske
1 Bl. a.: a. a. s. 154.
2 Retlosæ Balk X.
3 L’incredulité et mescreanee du sortilège (Paris 1622), här citerad efter
Murray, The Witch-cult.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
