Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Emilia Fogelklou Norlind, Nyare synpunkter på häxväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyare synpunkter på häxväsendet l8l
Att Jöns i Vräland varit endast »förment» trumslagare vid festen
i fråga behöver man ej antaga, dess mer som trumslagaren skulle
ha betalt. »Åter ett bevis på hur realt allt fattas», säger
Linderholm själv.1
Jag skall inte fortsätta med stickproven; hur frestande det kunde
vara, hänvisar jag i stället till ytterligare prövning av urkunderna
själva. Att där också ges utrymme för hallucinationsteorien, har jag
redan framhållit, trots min uppfattning att dess monopol som
förklaring åtskilligt måste inskränkas. Aktionen i fågelhamnar för
att förgöra en skuta t. ex.2 kan jag jämte åtskilligt annat icke få
någon annan tillfredsställande förklaring på än en hallucinerande
förgörning, en otäck lek att skutan går under, såsom sedan i
verkligheten skedde. Man stöter på tänkesätt, vilkas kollektiva styrka vi
knappast ens kunna föreställa oss, alldeles som i Leems
beskrivningar av Finnmarkens häxföreteelser.
Det har alltid fallit i ögonen hur ytterst ringa antal män som
dömts i häxprocesserna jämfört med hela offerhären av kvinnor.
Den sista ungefärliga beräkning jag sett av rättsligt dokumenterade
häxbål i Europa går upp till 300 ooo3, fördelade på tre århundraden.
Men man räknar med många fler — dokument gå förlorade, ej
heller ha rättsliga ceremonier alltid varit att räkna med.
Om man icke tror att alla kvinnliga vittnesmål berott på
hysteriska inbillningar, utan att åtskilliga — enligt Murrays uppslag —
kunnat referera vad som hänt och sant erfarits, då blir belysningen
en annan.4 Linderholm, som studerat rättsförhandlingarna
grundligare än någon annan svensk forskare, säger: »Det var även i
Bohuslän fattigmansaffärer det gällde. Ibland de burgna och hos de
högre klasserna drabbades blott kvinnor av misstankar.»5 Denna
iögonfallande rättslöshet, vars juridiska sida här icke skall beröras,
1 A. a., s. 149.
2 S. 153 m. fl.
3 Se artikeln Witch-craft i British Universities Encyclopædia X.
4 Om ej principiellt, så åtminstone praktiskt taget, kommer man till en
indelning av de anklagade som går parallellt med den gamla teologiska: 1)
melankoliska personer som blott inbillade sig ha gjort förbund med satan; 2) de
som ingått förbund, men eljest intet ont företagit; 3) de som övat förgörelse
på folk och fä. (Jfr De stora häxproc., s. 81.)
5 De stora häxprocesserna, s. 149.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
