- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtioandra årgången, 1942 /
197

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Nat. Fransén, Fragmenten av Then Swenska Psalmboken 1543

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fragmenten av then swenska psalmboken 1543

197

rekommendation av Gustav I inkallade G. Norman och v. Pyhy
(Peutinger) jämte det med kungen sammanhängande frälset och
en del humanistiskt, romerskt-rättsligt orienterade teologer.

Att psalmbokspublikationen med katekesen rönt ett visst
inflytande härav synes ej kunna betvivlas. Men så mycket mer
anmärkningsvärt är att psalmboksuppställningen hos oss, i motsats
till de tyska psalmböckerna, likväl ej har något av
»dubbelboks»-karaktären utan är betydligt enhetligare och i det avseendet
närmare besläktad med t. ex. Den Zwickska Konstanssångboken 1539
—40 och vissa andra västtyska sångböcker.

II. Fragmenten.

Föregående sida har innehållit början på psalmen »O Herre
Gudh tijn helgha ord» t. o. m. »Hon får vthan twiffuel sitt fall,
til thet är hon».

Blad LXI recto.

alt plictat, Gudz ord bestå j ewig tijd, seker man ther på bygger,
och boor ther med j godhom frid, för regn och storme trygger.

Men tackom gud som oss wel för, för stora nådher sina,
som han nw med oss alla gör, och dagliga läter skina,
hans heliga ord j liwset igen, see wij med alffuar komma,
menniskiors tant lijdher stort meen, som lenge stood j bloma.

Lät oss förty j liwsena gå, att wij må liffuet finna,
om gud tagher oss thet ifrå, kunne wij tijtt ey hinna,
j mörkre wä[n] drar man ey rett, man stöter sigh snart illa,
han trädher hen mong owiss fiett, och går om weyen willa.

Så är thet wel stoor claghan1

verso.

werdt, och är een högelig quidha,

at man hafifuer mörkret kärt, och må ey liwset lijdha,
Men Herre tu som liwset äst, vplyys wort mörka sinne,
mörkret fördriffua kant tu bäst, som ligger j hiertat inne.

Jagh är wiss om himmel oc iord, at the iw sijn koos fara,
lijkwel moste aldrig gudz ord, förgåtz och ogilt wara,
widh them iagh mig wil halla wist, och låta migh ey förskreckia,
ee hwad ondt aff sijn arga list migh fienden kan vpweckia.

När iag nw j itt sådant mod, warder aff werlden taghen,
then dödh är migh för wisso godh, salig är migh then dagen,
thes tackar iagh min fader blijd, sitt löflfte han wel haller,
han seer til migh j allan tijd, ee hwad på ferde faller.

1 Originalet har tryckfelet: clghan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:11:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1942/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free