Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Harry Hermerén, Johannes Lenæus och bibeleditionen 1618
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
johannes lenæus och bibeleditionen l6l8 247
stycke hoppas han på riksdagsprästernas godkännande. För
innehållets vidkommande är han lika oböjlig. Han fruktar, att »det
hos de svaga, som lätt taga anstöt, skulle kunna uppstå den
misstanken, att något ändrats i denna översättning till behag för någon
viss person», som det hemlighetsfullt nog heter.
Lenæus delar på intet sätt sin väns aversion mot nyheter. Hans
anteckningar, som torde ha ett sällsynt stort värde ur språkhistorisk
synpunkt1, utgöra ett lovvärt och intressant försök att bryta
Rudbeckius’ konservativism. Ur saklig synpunkt hävdar Lenæus vikten
av att den nya bibelöversättningen icke mer eller mindre direkt skulle
kunna bidraga »til at införa een falsk religion». Hans avsky för den
katolska propagandan spårar man i hans utbyte av glosan »banlyser»
(them som annorlunda thet predicadhe än . . . han) i Gal. i mot
»förbannar», vilken ändring han motiverade med att den förra glosan
hade tycke av papistisk kättarförföljelse. Ej heller bör den nya
versionen ge stöd åt en sådan praxis vid prästtillsättning, att »lärare
warda Gudz församling påtrengde aff them som machtena hafva och
Gudz församling samt hennes förmän i läroämbetet bliffua
förach-tade, huilkom Gud thetta ärendet befalt haffuer».
I teologiskt hänseende företer Lenæus ingen avvikelse från
Rudbeckius, och något annat var knappast att förvänta. Välrenommerade
teologer och Luthers sista bibeledition skulle enligt Lenæus’
skrivelse2 ligga till grund för kommentarerna. Luther, Chemnitz,
Oslander »och andra ortodoxa författare» och själva grundtexten
lämnade materialet till de förklaringar, som tjänade till att belysa de
skriftställen, som »av våra motståndare papisterna, kalvinisterna
och andra» åberopades i polemiskt syfte, enligt samma källa.
Trots sin förankring i den tysk-lutherska ortodoxien är Lenæus
på sin vakt mot germanismer. En glosa, som han anser vara »vox
nova et germanica», undviker han och godtager hellre en mera gängse
och rent svensk. Likaså vill han avstyra en alltför slavisk
översättning från tyskan, t. ex. i glossan till i Kor. 3: 12, där den tyska
förlagan har verben »lernen» och »leren». Lenæus finner lämpligt att
vid översättningen sammanslå båda verben till ett ord »lära». Men
1 Till jämförelse med nedanstående se E. Hellquist, Studier i 1600-talets
svenska (Skrifter utg. af K. Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala
VII. 6) Upps. 1902.
2 KB, Engestr. saml. B. X. 1. 35.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
