Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Harry Hermerén, Johannes Lenæus och bibeleditionen 1618
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
harry hermerén
fram till okt. 16171 — ha fortgått oväntat snabbt, ty Lenæus räknar
med möjligheten, att man skall hinna fram till Hesekiel, tidigare än
som ursprungligen beräknats. Därför översänder han ytterligare
några blad och ber samtidigt om uppgift på hur arbetet fördelats,
för att det av honom utförda icke ånyo skall behandlas av
ifrågavarande magister.2 Denne, som otvivelaktigt är Rudbeckius, har
av allt att döma haft en enastående arbetsbörda, då han med så
stor självständighet, som det färdiga bibelarbetet visar i förhållande
till anteckningarna, överarbetat sina medkommitterades bidrag.
Det finns efter ovanstående utsaga fullgoda skäl att antaga, att
Rudbeckius och Lenæus efter Bothvidis avgång från sitt uppdrag
voro de enda fasta vetenskapliga medarbetarna. Detta hindrar icke,
att i enlighet med Rudbeckius’ uttalade önskan3 flera voro
behjälpliga med råd och dåd.4
Lenæus’ bidrag ha visserligen beaktats vid bibelns slutredigering,
men detta har icke skett i så stor utsträckning, som Ridderstjerna
förmenar.5 Detta har sin grund i en principiell motsättning mellan
Rudbeckius och Lenæus, vilkas i riksdagsskrivelserna dokumenterade
samstämmighet ej visar sig här. Såsom var att förvänta, var det den
obändige kraftkarlen och viljemänniskan Rudbeckius som tog hem
spelet. Lenæus fick stryka på foten. Rudbeckius var av den åsikten,
att den nya bibeln i förhållande till den gamla upplagan skulle icke
ens i minsta detalj förete någon avvikelse. Och i alla ortografiska
frågor var han stockkonservativ. Rudbeckius säger6 sig vara
besjälad av en strävan att avstyra alla förslag till ändringar. Sådana
skulle kunna vara tänkbara blott i rena undantagsfall, nämligen i
de enstaka fall, då de gamla formerna skulle kunna verka stötande.
Varken i själva texten, i stavning eller interpunktion vill Rudbeckius
veta av några nyheter, dock med ett angivet undantag, rörande
ändelsen -nar. I stället för sådana former som englanar och mennenar
medger han en modernisering till englarna och mennerna. I detta
1 Redaktören, som med visshet är Rudbeckius, promoverades till teol.
doktor 1617 24/10 (Holmquist, Svenska kyrkans hist. IV: 1, s. 145). Se även
nedan s. 7.
2 ULA, UD A J VI: 6 fol. 17.
3 ULA, UDA J VI: 4, fol. 7.
4 Se ovan s. 2.
5 Jfr Cnattingius, Tillkomsten av Gustav II Adolfs bibel 1618, s. 31.
6 ULA, UDA J VI: 4, fol. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
