Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Martin Werner, Die Entstehung des christlichen Dogmas problemgeschichtlich dargestellt (Professor Hjalmar Lindroth)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265 granskningar och anmälningar
hausenden Sünde» har väsentligen sin motsvarighet i den senjudiska
apo-kalyptiken (Henok, IV Esra, Baruk) (s. 188 f.). Den urkristna
kyrkotanken slutligen står i närmaste beroende av den sen judiska
apokalyp-tiken. »Denn es handelt sich um die aus Henoch (38, 1—5; 62, 7—8;
14—15) stammende Idee der ’Gemeinde der Heiligen’ oder der
’Gerechten’, die mit dem endzeitlichen Offenbarwerden des himmlischen
Messias in Erscheinung tritt als die prädestinierte Zahl derjenigen, die
in der Gemeinschaft mit dem Messias Anteil haben an der Herrlichkeit
seines Reiches als eines neuen Weltzustandes» (s. 636).
Medan urkristendomen på varje punkt — i fråga om Kristus,
frälsningen och kyrkan — var strängt eskatologisk, inträdde, då parusien
uteblev och väntan på Kristi återkomst avmattades, en kristendomens
aveskatologisering. Och med denna sätter helleniseringsprocessen in
(s. 25). Därmed uppstår dogmat i betydelsen av ett verk av den grekiska
anden på evangeliets mark. På varje punkt representerar det kristna
dogmat en radikal omvandling av de urkristna trosföreställningarna.
Hade i urkristen tid Kristus såsom ett änglaväsen tänkts tillhöra det
skapades värld, så kommer han nu att helt överflyttas till det gudomligas
sfär. Vid kristendomens utträdande i den hellenistiska världen möter
den ett relativerat gudsbegrepp, som möjliggör övergången till »das
Dogma von der Gottheit Christi» (s. 515). »Aus dem hohen
Engelwesen Christus macht die Kirche eine Gottheit im Sinne des relativierten
Gottesbegriffes der hellenistischen Mythologie» (s. 517). Dock lever
vid sidan av den kyrkliga kristologien den urkristna änglakristologien
kvar, så hos Hermas, hos vissa företrädare för logoskristologien, i Epistula
apostolorum, hos Clemens Alexandrinus, Methodius m. fi. (s. 333 ff.)
och framför allt i arianismen (s. 371 ff.). Medan den urkristna
frälsningsläran hade klart eskatologisk prägel, finner Werner med Harnack,
att den genom aveskatologiseringen nygestaltade
frälsningsuppfattningen är »fysisk». »Die natürliche Fleischesleiblichkeit», som enligt
urkristen uppfattning skall upphävas, lämnas nu »intakt» (s. 392).
Frälsningen innebär med ett ord gudomliggörandet av den mänskliga naturen.
Och medan den urkristna synen på kyrkan såsom området för den nya
aeonens inbrytande i den gamla var starkt dynamisk, har kyrkotanken
på grund av aveskatologiseringen blivit statisk (s. 644). »Der
ursprüngliche Gegensatz der vergehenden natürlichen und der kommenden
übernatürlichen Weltzeit reduziert sich und erstarrt zum permanenten
Gegensatz von Diesseits und Jenseits, Irdischem und Himmlischem»
(ibid.).
Werners bok om det kristna dogmats uppkomst är ett stort och lärt
arbete, men också djärvt och oförväget. Det genomför sin huvudtes om
urkristendomen såsom konsekvent eskatologisk å ena sidan och den
följande dogmutvecklingen såsom ett uttryck för kristendomens
aveskatologisering å den andra med sträng konsekvens. Men det blottar
samtidigt en stor skottyta för kritik. En av de mera frapperande te-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
