Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Martin Werner, Die Entstehung des christlichen Dogmas problemgeschichtlich dargestellt (Professor Hjalmar Lindroth)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
granskningar och anmälningar
serna hos Werner, nämligen att den urkristna kristologien utgöres av
änglakristologi, har redan i ett 240 sidor omfattande arbete utsatts för
kritik, nämligen i Wilhelm Michaelis, Zur Engelchristologie im
Urchristentum. Abbau der Konstruktion Martin Werners (Basel 1942).
Michaelis företar en omsorgsfull omprövning av Werners argument och
levererar genomgående en nedgörande kritik. Han kommer till det
slutresultatet, att »das Urchristentum keine Engelchristologie gekannt
hat» (s. 187). I allt väsentligt synes mig Michaelis’ kritik vara
prov-hållig och övertygande, även om han i stridsivern på en och annan
punkt skjutit över målet. Om Werners tes om den urkristna kristologiens
innebörd icke står sig, så faller också hans framställning av innebörden
av den urkristna kristologiens omvandling till kyrklig kristologi. Det
finnes förvisso ett större samband mellan den urkristna och den följande
kyrkliga åskådningen i detta stycke än Werner vill göra gällande. Det
framgår av nyare både nytestamentliga och dogmhistoriska forskningar.
Men Werner synes även här stå kvar inom ett äldre forskningsläge.
I fråga om den gammalkyrkliga frälsningsuppfattningen såsom
»fysisk» kvarstår WTerner på Harnacks ståndpunkt. Men den
frågeställning — fysisk eller etisk frälsningsuppfattning ■— ut från vilken Harnack
sökte komma till rätta med den gammalkyrkliga åskådningen, var
uttryck för 18oo-talsteologiens, speciellt den ritschlska teologiens sätt
att fråga, men passar icke på de första kristna århundradenas
frälsningslära. Werner övertar emellertid Harnacks bestämning av den
gammalkyrkliga frälsningsuppfattningen utan att undersöka riktigheten i den
frågeställning, där denna bestämning hör hemma.
På samma sätt har Werner okritiskt övertagit Harnacks
bestämning av dogmat över huvud såsom ett verk av den grekiska anden på
evangeliets mark utan att vederlägga eller ens beakta de argument,
som i nyare teologi riktats mot denna Harnacks definition. Och denna
bestämning av dogmat har på förhand predestinerat honom att dra en
skarp gräns mellan urkristen åskådning å ena sidan och den
gammalkyrkliga å den andra. Nyare forskningar ge vid handen, att ett sådant
gränsdragande är en konstruktion.
I sista hand går Werners konstruktion av det kristna dogmats
uppkomst tillbaka på hans snäva eskatologibegrepp såsom innebärande det
korta perspektivet och »die Naherwartung». Med en sådan bestämning
av eskatologien hör aveskatologiseringen med nödvändighet till
kristendomens fortsatta historiska existens. Man kan här med skäl rikta två
frågor till Werner. Först: Stöder hela det nytestamentliga materialet
ett sådant eskatologibegrepp? Werner har själv insett, att en del av
detta material utgör en instans mot denna uppfattning. Han skär
därför bort sådant material, som icke passar honom, d. v. s. Johannes
och en del så kallat sekundärt synoptiskt gods. Men icke ens Paulus,
som var medveten om att han icke skulle uppleva parusien, kan Werner
åberopa som ett reservationslöst stöd för sitt eskatologibegrepp. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
