Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Henrik Sandblad, De eskatologiska föreställningarna i Sverige under reformation och motreformation (Fil. lic. Sten Lindroth)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
granskningar och anmälningar
litteratur tämligen enastående uppfattning; emellertid säger han klart
(D 4r i ed. Hafn. 1901), att omskiftelsen från vattentrigon till eldstrigon
icke inträffar förrän 1583. Med rätta betonar Sandblad hos Georgius
Olai den omisskänliga orienteringen mot judaistisk mystik och
neo-platonsk filosofi. »Det går», förklarar han, »i själva verket en svag men
dock fullt synlig tråd från den åldrande Olavus Petris osiandriska
intresse över Georgius Olai till centralgestalten i det nya skedet: Johannes
Bureus.» Det föreligger dock — som i detta sammanhang bör påpekas —
ett förbiseende hos förf., när han om Georgius’ efter en i övrigt obekant
Zacharias Stopius1 tagna lista på de planetariska intelligensernas namn
hävdar, att den — fastän Georgius så säger — ej återfinnes hos Agrippa.
Identiskt samma namn (Michael, Gabriel etc.) möta De occulta
philo-sophia III: 24. Mycket kunde tilläggas om denna undersökning av de
båda svenska författarnas pittoreska eskatologiska spekulation, i viss
mån det centrala kapitlet i avhandlingen. Tyvärr föreligger på några
punkter en viss onöjaktighet i källbehandlingen, som stör det goda
intrycket; jag vill bara peka på referatet s. 127 av Ringius’
Melanchton-tolkning, där förf. genom en felöversättning av ordet ’altzinges’ (=
fullständigt, helt och hållet; Söderwall) har missuppfattat ett icke oviktigt
textstycke. Ringius tager där ej avstånd från Melanchtons åsikt, utan
han menar, att den helt och fullt (’altzinges’) överensstämmer med
Eliaordets utsaga om de 6000 åren.
I ett särskilt kap., Propagatio fidei, behandlar Sandblad den mera
populära eskatologiska litteraturen under tidevarvet; han gör ett
försök att ’kvantitativt’ bestämma den utbredning de ifrågavarande
föreställningarna hade. Två viktiga nummer utgöras här av rector
scholae Petrus Petri Helsingus’ Om verdennes ytersta Tijdh (1585 el.
1588) och den bekante Jesper Marcis traktat om kometerna från 1577,
båda bevarade blott i handskrift. Om Jespers för tidens moraliserande
komettolkning så typiska alster säger förf., att det närmast synes vara
föranlett av 1577 års stora komet (s. 186). Emellertid har han icke
observerat, att skriften (en avskrift) är daterad redan den 3 juli 1577
medan kometen icke syntes förrän i november 1577 (i Sverige den 12
nov. enl. Klint); anledningen till att Jesper fattat pennan kan sålunda,
försåvitt avskriftens datering också är originalets, icke sökas i 1577
års komet (däremot vill det synas, som inne i skriften det är den som
figurerar). I andakts- och uppbyggelselitteraturen spelar, som
Sandblad sedan visar, det eskatologiska inslaget en betydande och helt visst
ytterligt inflytelserik roll, oftast framkommande i dedikationerna, där
författaren eller översättaren ur det eskatologiska botperspektivet
1 Om denna person synas just inga upplysningar stå att få. Det
förtjänar därför påpekas, att Jacob De la Gardie i sitt på alkemi och mystisk
naturvetenskap välförsedda bibliotek ägde »Stopii opera», vad nu därmed
avses; se De la Gardiska Archivet VI (1835), utg. av P. Wieselgren, s. 124.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
