Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Henrik Sandblad, De eskatologiska föreställningarna i Sverige under reformation och motreformation (Fil. lic. Sten Lindroth)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279 granskningar och anmälningar
betraktar sin kristna uppfostrargärning. Ett onödigt förbiseende har
förf. tyvärr gjort sig skyldig till, i det han väl behandlar Mårten Heisings
bönbok av 1567 (ej 1564 som det säges s. 192), men helt underlåter att
draga in Laurentius Petri Gothus’ En ny Christeligh Böneboock 1564;
som Estborn visat, äro de två nästan helt identiska såsom återgående
på samma plattyska original, ehuru Mårten Heising dock gjort en
självständig nyöversättning. De likväl icke alltför markerade eskatologiska
inslag Sandblad drar fram ur dennes bönbok, återfinnas därför (med ett
undantag) redan i Laurentius Petris bönbok av 1564.
Under den expressiva rubriken Pressura gentium upptages till
behandling tidens folkliga eskatologiska tro. Det är ett utomordentligt
intressant och brokigt material som här föres in, dunkla sägenmotiv,
kometer, visioner, järtecken och relationer om fantastiska, ofta i utlandet
timade händelser av skakande innebörd. Sandblad vederfar dessa
pittoreska föreställningar all rättvisa; detta avsnitt står även som ren
skildringskonst mycket högt. Likväl synes det mig, som en väsentlig
invändning här kan riktas mot förf:s källkritiska metod. Hans avsikt
är, som det sägs, att analysera »direkta, okonstlade yttringar av tidens
eskatologiska bävan och undran», att avlyssna »den eskatologiska
folkstämningen» [kurs. här] (s. 203 f.). Men vilka äro källorna för denna
rekonstruktion? Viktigast äro väl dels Joen Petri Klints rikhaltiga
järteckensamling, dels de många notiserna i Petrus Paulis Een rett
Christeligh Vnderwijsningh (1590). Klint var kyrkoherde i Linköpings
stift sedan 1568, och Petrus Pauli pastor vid Stockholms Storkyrka,
båda alltså med den teologiska bildningen någorlunda förtrogna män.
Det är nu uppenbart, och framgår redan av Sandblads framställning,
att dessa flitiga järteckensamlare i många fall, ja måhända i regel, själva
stå för den eskatologiska tolkningen av de järtecken, varom de från
skilda håll fått meddelande. Det är prästen Klint som till relationerna
’fogar ett apokalyptiskt citat’, som ’tolkar en vision som ett varsel’,
som ’sammanställer denna syn med Jesu ord’. Lika litet var
naturligtvis Petrus Pauli någon folkminnesupptecknare i modern mening.
Det är han, som grupperar de ominösa tecknen i en katalog, vilken han
låter inledas med ett framhävande av dess eskatologiska syfte. Även
andra ex. i detta förf:s kapitel skulle kunna ges; kanske hälften av
materialet här är på detta vis tvivelaktigt, d. v. s. den eskatologiska
tydningen härrör icke från ’folket’ utan från uppgifternas ’lärda’
sam-manställare. Härmed skall naturligtvis förekomsten av en rent folklig
eskatologi och apokalyptik ingalunda förnekas; de mest givande
dokumentariska bevisen föreligga ju här i bevarade förhörsprotokoll med
vissa folkliga svärmare (Jöns Andersson1, Peder i Hovdesta).
1 Denne beskrev bl. a. i sin fantastiska förkunnelse (Sandblad, s. 218)
den 15 mil långa ’gillebron’ till helvetet, besatt »mz håårknijffuar och
herkle-tinnar och spikar», omgiven av skärseldens blå lågor; och »huilken som giffuer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
