Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Gert Borgenstierna, Om Kristi person och verk. Lärostrider i uppsvensk teologi under 1850—70-talen (Lektor Sven Silén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287 granskningar och anmälningar
Gert Borgenstierna, Om Kristi person och verk. Lärostrider i
uppsvensk teologi under 1850—70-talen. Akad. avhandl.
xxm-f-279 s. Diakonistyrelsens förlag, Stockholm (tr. i Uppsala) 1942.
Pris kr. 6: —.
Det ämne, som Borgenstierna valt för sin gradualavhandling, kan
i förstone synas överraskande. Just den uppsvenska teologin under
1850—70-talen har inte ansetts vara av sådan betydelse, att den skulle
kunna ge stoff till en fruktbar systematisk-teologisk undersökning.
Avhandlingens inte minsta förtjänst ligger däri, att den uppvisat
oriktigheten av denna traditionellt antagna uppfattning.
Förf. inleder sin framställning med en överblick över upsalateologins
position under 1800-talets förra hälft. De första decennierna utmärkas
av en rationell supranaturalism. Det är Ödmanns, Almquists,
Lundblads, Rogbergs tid. Omkring 1850 sker en vändning till en utpräglad
konfessionalism. Utvecklingen från den tidigare ståndpunkten kan
studeras i skillnaden mellan första och andra upplagan av Björlings
troslära (1847 resp. 1866). Spår av den nya orienteringen kunna ses i
Tidskrift för Svenska Kyrkan 1849—51; fullt utbildad är den i Theologisk
Tidskrift fr. o. m. 1861.
Den nya teologin var i jämförelse med den tidigare »mer religiöst
självmedveten och kyrkligt målmedveten», och den invecklades snart i
konflikter med andra offensiva religiösa idériktningar. Det är åt dessa
strider, som förf. ägnar huvudparten av sitt intresse.
Först tecknar han den debatt kring läran om Kristi person, som
fördes mellan företrädarna för den framträngande liberala riktningen,
representerad av Nils Ignell, Viktor Rydberg och de båda filosoferna Axel
Nyblæus och Chr. Jac. Boström. Dessa satte människan i centrum för
sin betraktelse; man kämpade för människans egenvärde, för förnuftets,
frihetens och subjektivitetens rätt. En optimistisk antropologi och en
evolutionistisk totalsyn bilda bakgrund för ett uppenbarelsebegrepp,
som karakteriseras så: det mänskligas egenart är att uppenbara det
gudomliga. Mänsklighetens andliga evolution är identisk med
uppenbarelsens egen historia, ty Gud är immanent i den mänskliga andens liv.
Utvecklingens höjdpunkt är Jesus Kristus: hos honom är det
mänskligt-gudomliga fullkomnat.
Emot denna liberalt-humaniserande opposition försvaras
kyrkolärans traditionella formuleringar av A. F. Beckman, Lars Landgren
och O. F. Myrberg; förf. tecknar också den analoga position, som intages
av C. A. Hultcrantz, Martin Johansson och C. A. Cornelius. Här utgår
man från en pessimistisk antropologi: människans egna möjligheter att
nå Gud äro obefintliga. Kristus är produkten av ett exklusivt gudomligt
handlande i inkarnationen. Svaret på människans fråga efter vägen till
Gud är att Gud själv funnit vägen och kommit till människan. I centrum
för den teologiska betraktelsen står Gud och hans gärning, inte männi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
