Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emil Peterson, Isaac Rothovius. En homiletisk studie - II. Rothovii predikan - A. Predikans formella struktur - 1. Homiletisk metod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISAAC ROTHOVIUS
43
A. Predikans formella struktur.
i. Vilken homiletisk metod följer R. i sin predikan? Frågan är
icke så alldeles lätt besvarad. I likhet med sin samtida, Johannes
Rudbeckius, fastän i ännu högre grad än denne, gestaltar
Rotho-vius sin predikan, oberoende av tidens retoriska smakriktningar.
Av det skolastiska predikosätt, som från mitten av 1600-talet
började dominera svensk predikan, märkes hos R. icke ett spår.
Däremot är det alldeles påtagligt, att R. såväl reellt som
formellt är starkt influerad av Luthers predikan. Vi få anledning
återkomma härtill senare. Särskilt i Then Christeligha Läran om een
sannskyllig Boot och Bättring erinras man om Luthers
kyrkopo-stilla. R. tillämpar nämligen i flera av dessa betraktelser en
textbehandling, som i stort sett kan karakteriseras som parafrastisk.
Under sin studietid i Wittenberg hade R. till lärare bl. a. även
Aegidius Hunnius (1550—1603), nytestamentlig exeget. Vad som
fört dennes namn till eftervärlden är dock mindre hans
vetenskapliga gärning, som fastmer hans förkunnelse. Man har talat om en
speciell »methodus Hunniana», som dock icke är något nytt
predikosätt.1 Det är endast ett nytt namn på den gamla »methodus
articulata (localis)», berömd genom Melanchtons bruk av densamma.
I vad mån R. tagit intryck av sin lärares förkunnelse, låter sig
icke med bestämdhet avgöras. I formellt-homiletiskt avseende hör
R. icke till dem, som utan vidare äro färdiga »in verba magistri
iurare». Hunnii princip att på gammalt retoriskt manér låta
parti-tionen följa »genera causarum» (genus didascalicum, genus judiciale,
genus deliberativum och genus demonstrativum), vann tydligen
ingen större genklang hos lärjungen Rothovius.2
Ostridigt är emellertid, att R. i sina predikningar som regel gör
bruk av den artikulära eller lokala metoden, även om det ofta
endast med svårighet låter sig göra att klassificera hans predikosätt.
Liksom Rudbeckius kan ej heller Rothovius inordnas i något renodlat
system. Hans predikosätt påminner om den s. k. methodus mixta.3
1 Skarstedt a. a., s. 53.
2 Hyperius införde på sin tid i den andliga retoriken stoffets fördelning
på »quinque genera», nämligen 1) g. didascalicum, 2) redargutivum, 3)
in-stitutivum, 4) correctivum, 5) consolatorium. Jfr Hering, a. a., I, s. 116 f.
3 Lindberg, Joh. Rudbeckius som predikant, s. 62 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
